Gränslösa regioner

I dag presenterar Ansvarskommittén sitt förslag till hur den regionala nivån i Sverige ska se ut. Men redan innan förslagen blivit officiellt presenterade så är det till stora delar väl kända – och utsatta för hård kritik.

Mats Svegfors, kommitténs ordförande, såg ett tag ut att ha medhåll från de flesta politiska partier – sedan riksmoderaterna backat från avskaffandet av landstingen. Men nu är det andra tongångar.

Ansvarskommitténs uppdrag blev omöjligt stort att hantera. Att skapa nya regioner väcker folkliga och lokalpatriotiska opinioner – i Halland har det till och med dragits i gång en kampanj för att länet ska hålla ihop också fortsättningsvis.

Och moderaterna i regeringen verkar måttligt intresserade av Mats Svegfors regionförslag. Partiet är nämligen slittrat mellan sina företrädare i landsting och regioner – till exempel regionrådet Jerker Swanstein i Skåne – som snarare vill se stärkt regionansvar, och de riksmoderater som håller fast vid partiets gamla linje och vill slopa landstingen helt. I måndagens Dagens Nyheter tog en annan regional företrädare, Svegfors gamle partikamrat och före detta försvarsministern, Anders Björck, åter ton i denna för landshövdingarna så angelägna fråga. Björck sågar Ansvarskommittén och Mats Svegfors förslag. Björck menar att det inte förbättrar något att rita nya regionkartor. Små regioner kan vara väl så effektiva som stora. Och för en del problem som de nya regionera är tänkta att lösa är de ändå för små – den högspecialiserade vården behöver nationella lösningar.

Men det stora problemet med Svegfors förslag är inte att det vill bryta upp det gamla och skapa nytt. Det är att vi är fast i ett nationalstatstänkande för välfärden. Ansvarskommitténs tid är förbi redan när den presenterar sitt förslag.

Det finns regioner, men de bryr sig inte om landsgränser. de skapas av människors rörelsemönster. Här i söder är det tydligt. Arbetskraft rör sig mellan Danmark och Sverige. Det måste också skatte-, sjukvård, och försäkringsfrågor göra. Politikerna hinner inte med när det gäller att lösa de praktiska problemen vad gäller trygghetssystemen.

Rättigheter och skyldigheter inom de områden som Ansvarskommittén behandlar måste följa människor, inte kartritade gränser. Det kräver ett nytänkande som kommer att stöpa om välfärdsstaten till något helt nytt, där politikernas plan- och detaljstyrning av sjukvården kommer att bytas ut mot individernas krav. Det måste också brytas ny mark vad gäller samarbete inom avancerad vård och högre utbildning.

Öresundsregionen har en kraftsom vi bara har börjat att förstå. I Mälardalen har man inget grepp om det alls. Där talas det fortfarande om regioner som om det vore landsbygdspolitik.