Glömd sanning om koldioxiden
Hösten politiska dimmor tätnar. Den nye presidenten Barack Obama kläms mellan olika intressen. Ordföranden i FN: s klimatpanel, IPCC, Rajendra Pachauri kräver att USA ska minska koldioxidutsläppen med 80 procent till 2050. Det är lätt att säga. I stället borde Pachauri och den svenska regeringen fundera över om "FN-religionen" leder till en miljöhimmel? Stockholmsinitiativet, bildat av en grupp välmeriterade personer, anser att "klimathysterin bör förpassas till historiens skräphög". Al Gores "En obekväm sanning" anses fylld av "demagogiska överdrifter och felaktigheter".
Klimatpolitiken är som att bromsa en framrusande bil genom att öppna fönstret och sträcka ut en arm. Det bli noll effekt och innebär stora risker, skriver tekn dr Lars Bern, tidigare vd i ÅF, Incentive och engagerad i energi- och miljöpolitik. Rent komiskt blev det i London när parlamentet den 1 oktober debatterade IPCC-rapporten, som varnar för höjda temperaturer. Den dagen var Picadilly Circus täckt av snö, vilket inte hänt sedan 1922! Temperaturen har faktiskt varit konstant de senaste tio åren.
Andra problem för president Obama är ekonomi- och industrikris. Kan han inte klara dessa är världens miljö utan chans. Bara högteknologisk industri och stark ekonomi rår på problemen. Vi kan inte med öppna ögon belasta västvärldens industrier med krav, som de inte klarar.
Bristerna påminner om hur vindkraften diskuteras. Uppsidan talar man om men aldrig nedsidan: Året har 8 760 timmar. Ett vindkraftverk levererar el under ca 2 500 timmar. Vad ska ersätta denna under de drygt 6 200 timmarna? I dag är problemet ringa beroende på att vinden bara ger drygt en (1) TWh. Och vi behöver 150 – 155 per år. Det finns givetvis reservkapacitet i vattenkraften. Men vi talar ju om "storskalig" utbyggnad av 25 – 30 TWh från vindkraften. Det förutsätter effekter på 14 – 15 000 megawatt! När all denna effekt ger el täcker den nästan vårt elbehov – under de timmar det blåser. Sedan ska vatten- och kärnkraften åter överta försörjningen. Erfarenheter visar att lika mycket reglerkraft som vindkraft måste produceras. Vattenkraft och gasturbiner är lättreglerade men gas ger koldioxid, som vi skulle undvika.
I Europa där vattenkraft saknas kastar man blickarna på vattenkraften i Norge, Sverige och Finland. Men sanningen är ju att denna inte är overksam. Tvärtom. Ska en del användas för att reglera Europas vindkraft måste den ersättas på hemmaplan. Med vad? El från nätet, vilket i klartext blir skitig kolkraft från Danmark och Tyskland och då ökar koldioxidutsläppen, vilket skulle undvikas.
Det finns luckor både i den internationella och inhemska energi- och miljödebatten.
Sven Bergquist är fristående skribent. Han har skrivit ledare i flera liberala tidningar och varit informationschef i Sydkraft.
