Genrep, nej tack
I helgen höll Socialdemokraterna kommunala framtidsdagar och upptaktsmöte inför valet till Europaparlamentet den 7 juni. Av den spikade målsättningen att döma lider partiet åtminstone inte av dåligt självförtroende.
I EU-valet 2004 gjorde S sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande. Socialdemokraterna fick 24,56 procent av rösterna, vilket motsvarar cirka 600 000 väljare. Nu siktar S på att attrahera 1 miljon väljare. Detta kan framstå som väl ambitiöst, men sannolikt är siffran noga framräknad.
Utmaningen 2009 är att få upp valdeltagandet, men också - naturligtvis - att stjäla väljare från andra partier.
Valdeltagandet 2004 låg på låga 37,85 procent, och valets uppstickare, Junilistan, fick drygt 360 000 röster, motsvarande 14,47 procent.
I de senaste opinionsmätningarna säger sig enbart ett par procent vilja lägga sin röst på JL. Man tycker antagligen att man inte har fått valuta för sin EU-kritiska röst. Junilistan har dessutom haft interna problem.
I samband med att partierna nu spikar sina valsedlar inför EU-valet står det också klart att den nya, tydliga blockuppdelningen i inrikespolitiken får sin motsvarighet på EU-nivån.
Fast här handlar det om att allianspartierna argumenterar EU-positivt, medan de rödgröna vänsterpartierna har intagit olika grader av EU-motstånd.
Socialdemokraterna har övergett sin tidigare så ofta vacklande inställning till EU, och med sitt förstanamn Marita Ulvskog gjort vad som krävs för att attrahera EU-kritiker.
Taktiskt sett kan det vara riktigt. Utöver besvikna JL-väljare kan säkert röster värvas från Vänsterpartiet som 2004 fick 12,79 procent.
På marginalen spökar dessutom Sverigedemokraterna.
LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin är märkbart skakad över att SD inriktar sig på att värva "hennes" medlemmar, men då antagligen inte så mycket på grund av ideologiska skäl som därför att hon tycker att LO-medlemmarna ska rösta på S.
Kopplingen mellan LO och S är kontraproduktiv.
Många av LO:s medlemmar får sina rättigheter bättre tillgodosedda genom den politik alliansregeringen för: större möjligheter, mer i lönekuvertet och ökad valfrihet.
Kruxet är den inskränkta delen av LO-kollektivet, som tycker att "svenska" jobb ska gå till "svenska" arbetare. I denna ambition får de förvisso stöd av S, men stödet från SD är lika stort, samtidigt som det uttrycks på ett sätt som säkerligen går hem bättre i många protektionistiska kretsar.
Ambitioner är bra . Om S menar allvar med att vilja fördubbla sitt väljarstöd så innebär det rimligen också att partiet blir betydligt mycket mer entusiastiskt än 2004.
Då beskrev Göran Persson valrörelsen som "lika upphetsande som att kyssa sin egen syster". På söndagen sa Mona Sahlin att EU-valet är "ett mycket, mycket viktigt val". Detta skulle kunna tyda på en faktisk ambitionshöjning.
Fast ännu återstår förstås att också visa den.
Och se till så att valrörelsen 2009 blir just så engagerande och upplysande som Europafrågorna faktiskt är värda. I stället för att enbart användas som generalrepetition inför 2010 års riksdagsval.