Ge Turkiet chansen
EU-toppmötet i Bryssel på torsdag och fredag förväntas lämna klartecken till Turkiet för förhandlingar om ett framtida medlemskap. Men bakom den skrivning som kommer att antas göms en rad stridande viljor inom och mellan medlemsländerna. Det har förts en intensiv och hård debatt runt om i Europa de senaste månaderna kring föreställningen om en europeisk union innefattande också Turkiet, med dess över 70 miljoner invånare, gränser till Syrien, Irak och Iran och omfattande muslimsk majoritet.
I både Frankrike och Tyskland har starka grupperingar, dock utan att få sina regeringars stöd, velat begränsa samtalen med Turkiet till att gälla ett särskilt partnerskap, inte medlemskap. Och i Frankrike har president Jacques Chirac tvingats utlova en framtida folkomröstning i frågan.
I Nederländerna har debatten om integration och islam efter mordet på filmregissören Theo Van Gogh fått till följd att tveksamheten inför ett turkiskt medlemskap ökat.
I Österrike har regeringen mycket svårt att få medborgarnas stöd för medlemskapssamtal med Turkiet. Och även i många andra medlemsländer finns det en klyfta mellan de nationella regeringarnas bedömningar och folkopinionen.
Anhängarna till turkiskt medlemskap framhåller gärna betydelsen för hela Mellanöstern och kampen mot terrorism av att EU välkomnar ett muslimskt dominerat land som lyckats genomdriva reformer för demokrati, rättssäkerhet och tolerans mot minoriteter.
Ett politiskt reformerat Turkiet skulle ge Europasamarbetet en ovärderlig kulturell mångfald, och en ökad trovärdighet i många internationella sammanhang.
Motståndarna fruktar att den politiska och ekonomiska balansen inom unionen ska rubbas med ett sådant stort, och fortfarande mycket fattigt, medlemsland, och uttrycker rädsla för ett ökat inflytande för muslimska grupper i Europa.
Det är begripliga invändningar, som framförs också av mycket respekterade debattörer.
Om det väntade beskedet kommer på fredag att Turkiet får börja förhandla, så bör det varmt välkomnas. Möjligheterna med ett turkiskt medlemskap överstiger vida riskerna.
Ett reformerat Turkiet i ekonomisk och social utveckling och med medlemskap i den Europeiska unionen känns som en långt mer lockande framtidsvision än ett Turkiet som stängts ute, antingen på grund av egen oförmåga till reformer eller på grund av fördomar inom det nuvarande EU.
I och med den historiska utvidgningen har EU fått ett långt större internationellt ansvar att bära, välkomna och leva upp till.
Om det inte hade sjunkit in i Bryssel än att den europeiska unionens östra gräns numera löper längs Ryssland, Ukraina och Vitryssland, så har hösten och vintern inneburit ett nyttigt uppvaknande. EU är, med eller utan Turkiet, också på väg att nå Svarta havet och en helt ny geografisk utblick.
Med medlemsförhandlingar redan i full gång, och snart avslutade, med Bulgarien, Kroatien och Rumänien kommer EU att förbli intensivt sysselsatt med att uppdatera sina gamla mentala gränser.