Ge tillbaka 75-öringen!

I går kom Skattebetalarnas förening till Trelleborg. Till byn där inget parti andas om sänkta skatter. Organisationen åker land och rike runt för att presentera sin undersökning. Den visar hur mycket kommunerna skulle kunna sänka kostnaderna – och därmed skatterna – om de gjorde som kommuner med lägst kostnader inom respektive verksamhetsområde gör.

Talande är kanske att journalisterna som var på plats för att lyssna var dubbelt så många som politikerna – fyra mot två. En kommunstyrelseledamot, Ina Liljeberg (m), och byggnadsnämndsledamoten Eimer Mårtensson (fp) dök upp.

Skattebetalarnas undersökning visar att Trelleborg inte tillhör de kommuner som låter sina kostnader skena i väg på sämsta sätt. Men ändå finns här potential att överföra mer av bestämmandet av pengarna från politikerna till dem som tjänar in slantarna – de enskilda människorna och familjerna.

Skatter har många positiva egenskaper, och är en absolut grundläggande del i välfärden. Men det är viktigt att se att skatterna i dag till liten del handlar om omfördelning från rik till fattig, och till större delen handlar om att flytta pengar mellan olika skeden i människornas liv.

Skattebetalarna ger i sin rubriksättning förhoppningen att Trelleborg kan sänka skatten med tre kronor – och det utan att sätta den offentliga välfärden ur spel. Men riktig så lätt är förstås inte, det erkänner Skattebetalarnas informationschef Torsten Svenonius. För att nå dit handlar det inte enbart om att bli extremt effektiv i alla avseenden, utan också om att välja bort sådant som är frivilligt för kommunen att syssla med – som kultur- och fritidssatsningar.

Men det finns en väsentlig poäng i vad Skattebetalarna har att säga och det är den att alla organisationer kan hitta smartare sätt att jobba. Och för att bli bäst gäller det att lära sig av dem som är bäst. Att tro att man redan sitter på de fiffigaste lösningar leder inte framåt .

Varje anställd tjänsteman eller folkvald politiker kan hitta angelägna områden som behöver resursförstärkning. Det är lätt att glömma bort att det hela tiden handlar om ett val. I en kommun där den offentliga apparaten blivit en klart dominerande arbetsgivare, och där så många politiker också är personligt knutna samma apparat, är det klart att det är lätt att se de behoven där.

Men varje krona måste tas någonstans ifrån. 75 öre i höjd skatt, som Trelleborg fick 2003, innebär för en familj med 400 000 kronor i årsinkomst att 3 000 kronor försvinner från boende- , mat-, kläd- eller fritidskontot. Den effektivitets- eller besparingsåtgärd som kommunen inte säger sig hitta, den får varje hushåll klara av i stället.

Det heter alltid att man stärker budgeten om skatten höjs, inte att man försvagar de enskilda människornas hushållsbudgetar. Det vore befriande om något parti tydligt kunde ta det perspektivet och jobba för att i alla fall lägga tillbaka 75-öringen till Trelleborgsfamiljerna.