Fuskaren slår på den sjuke

Arbetslivsminister Hans Karlsson vill inte tro att det finns de som fuskar medvetet med trygghetssystemen. Det handlar bara om informationsbrister när var fjärde svensk tycker att det är rätt att sjukskriva sig när man är trött. Samma sak när mer än var fjärde ung vuxen tycker att det är okej att sjukskriva sig om det är stängt på barnens dagis. Och handlar det inte om informationsbrister så är det enligt den Karlssonska logiken arbetsgivarna som i huvudsak är skyldiga till att personalen tvingas sjukskriva sig.

Det är klart att trygghetssystemen överutnyttjas och fuskas med. Det är klart att det finns människor som anser det bekvämare med a-kassa eller socialbidrag än att anstränga sig för att ta ett jobb man inte vill ha. Det är klart att det finns människor som sjukskriver sig när de borde gå till jobbet.

Det är klart att det finns människor som använder sjukskrivningen för att förlänga sin a-kassa. Det är klart att det finns människor som jobbar svart och går på bidrag samtidigt. Det är klart att det finns människor som använder möjligheten att vara hemma för vård av sjukt barn, när dagis är stängt eller när det egentligen är den egna tröttheten som slagit till.

Ändå hävdar riksförsäkringsverket och dess högsta chef Anna Hedborg att fusket inte är särskilt omfattande. Hon går på Hans Karlssons linje och hävdar att det inte handlar om något medvetet fusk, utan att människor tror att försäkringen täcker annat än sjukdom.

Nog skulle en upplysningskampanj kunna göra nytta. Inte minst om det faktum att det är någon annan som betalar. Eller att den som tar ut pengar från ett system utan att vara berättigad till det faktiskt, precis som Göran Hägglund säger, stjäl. Framför allt från dem som verkligen är sjuka, de som inget hellre vill än att kunna gå till arbetet. De som kommer att tvingas betala genom sänkta ersättningar för att systemet missbrukas av andra.

För det är inte så att den av Lars Leijonborg efterlysta arbetsmoralen har försvunnit från den stora majoriteten. Det finns massor av människor som aldrig, aldrig, aldrig skulle kunna tänka sig att ta ut en krona från systemen om det inte var absolut nödvändigt, människor som till och med mot bättre vetande släpar sig till jobbet fast de är sjuka.

Det stora problemet är, och det är egentligen alla överens om, att för få som borde arbeta gör det. Det finns ingen anledning att en ung människa som slutar skolan ska tro att det finns någon annan väg till försörjning än arbete. Med över 1 miljon människor beroende av bidrag borde åtgärderna sättas in där.

Projekt som koncentrerar sig på att ersätta socialbidrag med arbete har visat sig ge mycket bra resultat.

Det är också en väg till ändrade attityder. För det är inte den som talar om att missbruk förekommer som är den som sparkar på dem som ligger. Det är den som utnyttjar systemen utan att ha rätt till det som delar ut sparkarna.