Förena mål och medel
Officiellt är kriget mellan Ryssland och Georgien avslutat. Bägge länderna har accepterat ett avtal om vapenvila som förhandlats fram av EU:s ordförandeland Frankrike. Men ännu är läget långt ifrån stabilt. Ryska styrkor finns kvar i Georgien, rapporterade Ekot på söndagen.
Exakt vad de senaste veckornas händelser kommer att innebära för relationerna mellan EU och Ryssland är det för tidigt att säga – men konsekvenserna lär bli långtgående.
Egentligen borde inte oron i Sydossetien och Georgien vara i Rysslands intresse. Det finns gott om oroshärdar både i och kring Ryssland som riskerar att blossa upp – Dagestan är bara ett exempel. Men det är uppenbarligen en risk som Ryssland är berett att ta för att straffa ett uppstudsigt grannland.
Visst bär Georgien och presidenten Michail Saakasjvili en del av ansvaret för vad som har skett. Den inledande attacken mot den sydossetiska huvudstaden Tschinvali var överilad. Men Ryssland hade lagt grunden för konflikten, genom att dela ut pass till etniska ryssar i Sydossetien samt genom en rad andra provokationer mot Georgien, som olika importförbud.
Georgien har nu blivit grundligt förödmjukat. Det visade sig snabbt att den georgiska militären inte kunde stå emot den ryska. Flera städer har bombats, tiotusentals människor har flytt undan striderna.
Den ryske presidenten Dmitri Medvedev har försvarat attackerna med att Ryssland har en konstitutionell skyldighet att skydda ryska medborgare var de än befinner sig.
Att ett land ska skydda sina medborgare kan låta som en vettig princip – innan man funderar närmare över vad det innebär. Det finns ryska minoriteter i många länder i Rysslands närområde, exempelvis i de Nato- och EU-anslutna staterna Estland, Lettland och Litauen.
För EU innebär Rysslands agerande en betydande utmaning. Det blir allt viktigare att EU-länderna agerar gemensamt mot Ryssland, inte minst när det gäller energipolitiken.
Och för Sveriges del är det hög tid att släppa idén om att vi skulle leva i en fullkomligt trygg del av världen.
Därför är det bra att försvarsminister Sten Tolgfors (m) visar att han tar krisen på stort allvar. I en debattartikel i Svenska Dagbladet på söndagen skrev Tolgfors "…att vårt närområde ser helt annorlunda ut än Kaukasus betyder inte att vi kan utesluta risk för militära kriser och incidenter i vårt närområde."
Tolgfors föreslår också flera olika åtgärder. Tillgängligheten måste öka – när en konflikt eskalerar på några få dagar är behovet av förband som kräver månader av förberedelser begränsad. Sverige måste också gå ifrån uppdelningen i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation. Tanken är att "samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt".
Frågan är bara om Tolgfors har ekonomisk täckning för sina förslag. De senaste årens upprepade bråk mellan politikerna och försvarsmakten har ju visat att det ibland finns ett rejält gap mellan mål och medel i försvarspolitiken. Det räcker inte att Tolgfors och försvarsdepartementet anser att det krävs reformer – den analysen måste också få genomslag i partikollegan Anders Borgs finansdepartement.
