Förbudsstaten Danmark
Danskarna är för osunda, anser den danska regeringen. Omkring 4 000 danskar dör varje år av att sjukdomar som orsakas av att de ätit för mycket socker och mättat fett, enligt den statliga Forebyggelsekommission.
Därför har kommissionen lagt fram ett motmedel i form av 52 olika åtgärder som ska göra danskarna friskare. Med på listan finns bland annat höjd åldersgräns på alkohol från 16 till 18 år samt höjda skatter på fett, socker och tobak. Konkret kan det innebära 110 danska kronor i extra skatt för ett kilo choklad, eller åtta kronor extra per liter läsk.
Och få danskar tycks protestera. I en opinionsundersökning i Berlingske Tidende visade det sig tvärtom att två tredjedelar av danskarna är för höjda skatter på fett, socker och tobak. Kanske har danskarnas inställning att göra med att konsumtionen faktiskt är ovanligt hög: dansken äter 60 kilo socker om året, 15 kilo mer än en genomsnittlig svensk.
Då och då dyker en liknande debatt upp i Sverige. Hur ska man få folk att bli sundare och friskare? Kanske genom högre skatter på chips och godis, lägre på frukt och grönsaker?
Visst kan det finnas fördelar med ett system där skatter uppmuntrar eller avstyr vissa beteenden. Det är ofrånkomligt att skatter påverkar köpmönstren.
Men det finns flera problem med särskilda fett- och sockerskatter. Dels är det vanskligt att skapa ett skattesystem där olika matvaror hamnar i olika klasser. Det kan lätt uppstå ett otal gränsdragningsproblem. Risken finns också att producenterna lockas att manipulera innehållsförteckningar.
Om man beskattar läsk – ska man då även beskatta sötade juicer? Hur sött får ett kex vara för att slippa extra skatt? Och var ska skatten läggas – i handeln eller hos producenterna?
Dessutom är det svårt att konstruera skatter som får exakt den effekt man önskar, det vill säga förbättrad folkhälsa.
Kopplingen mellan fet mat och fetma är inte solklar, vilket alla moderna dieter som går ut på ett stort intag av ost, kött och fet fisk vittnar om.
Kopplingen mellan fetma och dålig hälsa är inte heller så enkel som man kan tro. Den som är överviktig, men rör sig och har bra kondition, kan må bättre än den som är smal och stillasittande.
Förutom de rent praktiska problemen finns också ett principiellt: hur mycket vill vi att staten ska bestämma över vad vi konsumerar? Är det verkligen riksdagens eller regeringens sak att bestämma över vad medborgarna bör lägga sina pengar på?
Det finns sätt att påverka som är mindre långtgående än skatter och avgifter. Uppmuntran och information kan nå långt. Till exempel har vissa butiker styrt om försäljningen genom att fylla gångarna vid kassorna med frukt och nötter istället för godis.
Det återstår att se hur danskarna lyckas med sina fett- och sockerskatter. Men svenskarna kan vara glada att Reinfeldt & co avhåller sig från sådana experiment.
