Fler fattiga ungdomar

I viss utsträckning får man acceptera att ungdomsåren är turbulenta. Det tar ett tag att hitta sin plats i vuxenvärlden. Jobben kommer och går. Utbildningsvalen ändras. En stad byts mot en annan. Ibland kan det av naturliga skäl vara svårt att få ekonomin att gå ihop.

Men det måste finnas gränser för kaoset. Det kan inte vara rimligt att så många unga har så små marginaler att vardagspusslet i princip blir omöjligt att klara.

Ungdomsstyrelsen har tittat närmare på ungdomars livsvillkor. Undersökningen Ung i dag 2008 tecknar en delvis mörk bild. Det går nämligen åt fel håll på några viktiga punkter. För befolkningen i stort har det ljusnat högst väsentligt de senaste åren. Exempelvis så minskar antalet med sjukpenning. För ungdomar under 25 år är trenden den motsatta.

Ungdomsstyrelsen pekar på en radikal ökning av antalet ungdomar som bedöms befinna sig i en svår ekonomisk situation. För åtta år sedan var det ungefär en på tio som hade problem med hushållskassan, i dag är det så många som var femte.

När levnadsomkostnaderna stiger är det här en grupp som har svårt att påverka sin situation. Det går inte att stuva om i budgeten eftersom den redan har snåla ramar. Vad som återstår är ett söka hjälp på socialkontoret.

Regeringen har valt rätt väg genom att rikta in sig på skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Den politiken måste fortsätta. Mer i plånboken är ett måste.

Mycket av fattigdomen förklaras av att många ungdomar är studenter. Studiemedlen har inte justerats i takt med kostnadsutvecklingen. Även om det har ett särskilt värde att konsekvent driva arbetslinjen, behövs en höjning av studiemedlen. Studenterna ska uppmuntras att jobba extra, men utifrån en någorlunda trygg bas. Ekonomisk stress är ingen positiv faktor.

Den så kallade etableringsåldern, den ålder när minst 75 procent av en årskull har arbete, ligger för närvarande på 26 år. Här gäller det att politikerna är uppmärksamma. Det är kanske inte så förvånande att de flesta är äldre i dag när de får sitt första jobb. Men en stigande medelålder kan också vara en indikation på att något är fel. Det är inte meningen att utbildningssystemet ska bromsa ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Det viktigaste steget bort från utanförskap är trots allt ett arbete.

Ska fattigdomen minska måste etableringsåldern pressas nedåt. En åtgärd skulle kunna vara att införa tre terminer per läsår på högskolor och universitet. Det är ett onödigt slöseri med tid och resurser att varje sommar göra ett långt uppehåll.

Inte bara den högre utbildningen behöver reformer. Utslagningen är fortfarande omfattande i grundskolan. Ungdomsstyrelsen konstaterar visserligen att det blivit något bättre. Dock är det fortfarande så att nästan var femte elev inte når upp till målen. Vad som händer när samma elever tar klivet in i gymnasiet är inte så svårt att räkna ut. Här krävs det en tydlig politik.

Onekligen en chans för utbildningsminister Jan Björklund att ge sina kritiker svar på tal.