Annons
Nyheter

Ewa Thalén Finné Värna rätten att utrycka sig

Nyheter • Publicerad 22 februari 2006
Ewa Thalén Finné (m) riksdagsledamot för södra Skåne och styrelseledamot för moderatkvinnorna ewa.thalen.finne@riksdagen.se
Ewa Thalén Finné (m) riksdagsledamot för södra Skåne och styrelseledamot för moderatkvinnorna ewa.thalen.finne@riksdagen.seFoto: 

Debattens vågor har under de senaste veckorna gått höga när det gäller rätten att publicera åsikter. Denna gång handlar det om bilder. Var går gränsen egentligen?

Jag hade egentligen tänkt skriva om det jag har diskuterat med vänner, familj och kollegor. Dock kan jag konstatera att jag ju mer jag tänkt, desto mer orolig blev jag över hur jag skulle formulera mig, skriver jag fel, uttrycker jag mig så det kan missförstås, eller?

Annons

Bara det att jag känner att det man skriver måste vägas på guldvåg för att det någonstans finne en tanke att jag kan utsättas för hot, våld eller förföljelse gör att jag tvekar. Att det kanske inte heller bara drabbar bara mig, utan min familj, mina vänner eller mitt land, gör att jag blir riktigt orolig. Yttrandefriheten är kanske inte så stor.

I normalläget i vårt land är yttrandefriheten inget problem. Ingen bråkar så länge man framför åsikter som ligger i mittfåran.

Verklig yttrandefrihet, utan risk för repressalier, finns bara när det är tillåtet att uttrycka kränkande, misshagliga och icke politiskt korrekta åsikter. Naturligtvis finns det gränser för vad som får sägas, till exempel mot enskild person, eller när det gäller hets mot folkgrupp och det ska det göra. Man ska alltid fundera över hur man uttrycker sig.

När Jyllandspostens bilder uppmärksammades var det många som tyckte det var fel av tidningen att publicera den sortens material. Andra uttryckte sig mer försiktigt och menade att det var onödigt att sticka ut hakan på det sättet.

Frågan om var gränsen för tolerans och respekt för andra går är inte ny. Det var inte länge sedan många i vårt land tog mycket illa vid sig av utställningen Ecce Homo, där Jesus framställdes som homosexuell och aidssjuk. Pastor Greens otrevliga uttalanden om homosexuella var stötande för många andra.

Ju mer mångkulturellt vårt samhälle blir, desto fler olikheter kan lyftas fram och tas till intäkt för kränkning.

Min åsikt är att man måste tåla att ens religion ifrågasätts och kränks, men att man också har rätten att försvara den – debatt är alltid bra. Dock får det inte ske med våld eller hot om våld.

Framför allt måste man, om man på allvar menar att kränkning och ifrågasättande av religioner inte ska få ske, vara säker på att man aldrig kränker någon annans tro och religion. Annars är man inte trovärdig. Får min del anser jag att det är viktigare att försvara rätten att ifrågasätta, än att sätta religioner och tro utanför den möjligheten.

Någonstans måste vi stå för våra ideal, och försvara dem. Om demokrati, mänskliga rättigheter i allmänhet och yttrandefrihet i synnerhet ska betyda mer än vackra ord, så måste vi våga stå upp för dem.

Det som hänt kring Jyllandspostens publicering och de våldsprotester som manats fram med anledning av dem är beklagansvärt. Oavsett hur mycket av den senaste tidens terror som faktiskt har med teckningarna att göra, eller hur mycket av den som beror på helt andra taktiska skäl så bör uppslutningen kring yttrandefriheten stärkas.

Om något visar den senaste tidens händelser hur viktigt det är att vi vågar hålla fast vid kärnan i vår demokrati- och rättssyn; nämligen rätten att uttrycka sig.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons