Ett rimligt fängelsestraff

Så är då mordet på utrikesminister Anna Lindh i september förra året slutligt uppklarat. Högsta domstolen (HD) meddelade i går att man ändrar Svea hovrätts domslut i påföljdsfrågan och dömer Mijailo Mijailovic till livstids fängelse. HD anser att Mijailovic visserligen lider av en personlighetsstörning men att den inte är så svårartad att den utgör, eller vid brottstillfället utgjorde, en allvarlig psykisk störning.

Domslutet var väntat, eftersom hovrätten i sin bedömning av många ansågs ha tagit för stor hänsyn till Socialstyrelsens rättsliga råds utlåtande. HD har inte på samma sätt låtit rättsliga rådet överta rollen som domare utan mer resonerat kring utlåtandet som en av flera omständigheter. Därmed har man också slagit fast de rättsliga instansernas skyldighet att göra en självständig prövning. Allt annat hade varit förvånande.

Inför HD:s dom har det spekulerats i att Mijailovic skulle kunna försättas på fri fot. Enligt den behandlande läkaren har Mijailovic nämligen tillfrisknat från den psykiska störning han led av när han utförde mordet och har därmed inte längre något behov av rättspsykiatrisk vård.

Enligt dagens lagstiftning är den som har dömts till ansvar för en gärning antingen frisk eller sjuk. Däremellan finns ingenting. Problemet är uppmärksammat sedan länge. 2002 föreslog Psykansvarskommittén att begreppet "allvarlig psykisk störning" ska strykas och ersättas med det vidare begreppet "tillräknelighet".

Att dra en knivskarp gräns mellan de som ska straffas för sina handlingar och de som ska vårdas är inte helt enkelt. I Mijailovics fall har experterna varit oense. I många fall är det uppenbart stötande om den som har befunnits skyldig till ett allvarligt brott döms till vård och sedan snabbt friskförklaras av den behandlande läkaren. Bättre är att den dömde förövaren inte frisläpps utan får avtjäna kvarvarande tid i fängelse.

Samtidigt är förutsättningen för en reform naturligtvis att vårdmöjligheterna på anstalterna för de mindre sjuka förbättras. I svenska fängelser sitter i dag allt för många psykiskt sjuka i behov av vård, men utan reell möjlighet att få det.

En förändring i påföljdsmöjligheterna medför att vård och straff delvis flyter samman. Det vore välkommet. Det viktiga måste anses vara att samhället har en möjlighet att samtidigt vårda och straffa. Påföljderna ska vara både allmän- och individualpreventiva, både avskräcka andra från att begå brott och få den enskilde att göra bot och bättring.

Anna Lindhs make Bo Holmberg beklagade i går att Mijailovic varit så tystlåten under rättsprocessen. Han har inte svarat på frågor och följaktligen är hans motiv fortfarande okänt. Att det fortfarande finns frågor i denna del är det mest upprörande med processen. Den som inte är psykiskt sjuk, vilket den behandlande läkaren hävdar att Mijailovic inte längre är, borde ju rimligen kunna svara på tilltal.