Ett bredare insatsförsvar

Regeringen är på väg att lägga fram en ny försvarsproposition. Under våren pågår processen fram till beslut om försvarets inriktning och utformning. Försvarsbesluten har oftast gällt tre år i taget och hade de bara haft giltighet i ytterligare två år hade jämförelsen med de sovjetiska femårsplanerna varit komplett. I de planekonomiska femårsplanerna slogs det fast vad som skulle produceras de kommande fem åren, sedan höll sig Sovjet till planerna oavsett medborgarnas behov.

Satirprogrammet Helt apropå gestaltade det sovjetiska planerandet med ett spelat anförande av president Gorbatjov. Gorbatjov kunde berätta för den sovjetiska ledningen att några särskilt förtjänta medborgare skulle belönas. Deras belöning bestod av "en traktor, en traktor till, ännu en traktor…". Femårsplanen var full av traktorer. Det är inte utan att jag tänker på Gorbatjov när jag hör försvarsministern Sten Tolgfors (M) intentioner inför det kommande försvarsbeslutet. Markförsvaret ska nu bestå av "en lätt bataljonsstridsgrupp, en lätt bataljonsstridsgrupp till, ännu en lätt bataljonsstridsgrupp".

De svenska markstridskrafterna väntas uppgå till åtta sådana lätta stridsgrupper av bataljons storlek. En av dessa åtta blir amfibiebataljonen som likriktas med arméförbanden och får en reducerad förmåga till strid längs kusterna. Att förbanden blir lätta innebär att stridsgrupperna ska vara lättrörliga och inte tyngda av artilleri, luftvärn, ingenjörstrupper eller stridsvagnar. Sådana funktioner ska bara finnas tillgängliga i några få tilläggskompanier. Det finns goda argument för lättrörliga och snabbmobiliserade insatsstyrkor. För precis som försvarsministern upprepat många gånger avgörs strider i dag under loppet av några få dagar. Att då ha insatsförband som tar ett år att mobilisera faller på sin egen orimlighet. Men samtidigt är risken stor med att likrikta det mesta av förbanden till samma lätta typ.

Säkerhetspolitik är en långsiktig verksamhet. Det gäller att bygga upp en trovärdig försvarskapacitet och en tydlig linje så främmande stater inte behöver tvivla på avsikten till försvar av det egna territoriet. Att till så stor del fokusera på lätta insatsförband kan fylla sin funktion i dag när vi inte ser något tydligt invasionshot. Men givet att vi vet mycket lite om utvecklingen på medellång och lång sikt innebär en så ensidig satsning en risk att vi tappar avgörande spetsförmågor och därmed handlingsfrihet inför möjliga hot i framtiden. Sverige har därför goda skäl att satsa på ett bredare insatsförsvar med olika förbandstyper, även om priset i det korta perspektivet blir högre.

Douglas Brommesson är fil dr

och forskare i statsvetenskap.