En Ohly i fårakläder
Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly omvaldes på kongressen i Göteborg. Hans motkandidat, den så kallade förnyaren Johan Lönnroth hoppade av sin kandidatur. Ohly fick trots det inte hela kongressens stöd. Men helt klart är att det är traditionalisterna, bland dem en hel del kommunister och Castroanhängare, som leder partiets väg framåt.
Utifrån den positionen ska nu vänsterpartiet försöka locka till sig fler väljare än de 5– 6 procent som brukar uttrycka sin lojalitet i opinionsundersökningarna. Klassisk överbudspolitik är det som vänsterpartiets kongress drev igenom som valplattform. Högre skatter på företag och arbete, progressiva skatter på kommunnivå, förstatligande, återregleringar, sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, och ett par hundra tusen jobb i offentlig sektor, är delar av innehållet.
Och även om budskapet om tvåhundratusen jobb i offentlig sektor ska hamras in under valrörelsen, så är det inte det orealistiska ekonomiska programmet som ska vända opinionsvinden för det söndertrasade mörkröda partiet. Inte ens den nya partiloggan ska göra det. Nej, det är partiledaren som ska relanseras som mjukare och personligare – en Ohly i fårakläder. Allt enligt recept från pr-chefen Jenny Lindahl-Persson, ungdomsförbundets tidigare ordförande. Det är hon som ska se till att Lars Ohly går hem i folkhemmet.
Lars Ohly kommer under valåret, precis som på kongressen, att tala om sig själv, om sin roll som singelpappa och svårigheterna som det innebär. Personligt, sympatiskt och varmt är tanken.
Och medlemmarna ska enligt Jenny Lindahl-Persson ge följande svar på frågan om de är kommunister:
"I den bemärkelsen att jag tycker att det är viktigt att vi skapar 200 000 nya jobb i den gemensamma sektorn." (Svenska Dagbladet 4 januari).
Det är uppenbarligen inte politiken som ska vinna väljarna – det är konsten att sminka över ideologin och snacka snömos som ska göra det. Men Jenny Lindahl-Perssons metoder är ute, de är för lättköpta. Även på pr-fronten befinner sig vänsterpartiet rejält i bakvattnet. Det moderna sättet att skaffa sig nya sympatisörer är att ompröva sin politik, och få den att omfamna fler grupper. Som bland annat Bill Clinton och Tony Blair gjorde så framgångsrikt och som moderaterna under Fredrik Reinfeldt ser ut att lyckas med här hemma i Sverige.
Vänsterpartiet går åt det motsatta hållet. Här är det traditionalisterna, den kommunistiska kärnan som får styra. Och om de så kallade förnyarna finner att de kan stanna kvar i detta smala socialistiska/kommunistiska parti, då är de uppenbarligen inte mycket till förnyare eller särskilt verklighetsförankrade.
Vänsterpartiet är på väg att köra rätt in i den egenhändigt uppmurade kommunistväggen. Lycka till på färden.