Annons
Nyheter

En gnutta hopp i Irak

Nyheter • Publicerad 10 september 2007
Befälhavaren i Irak, David Petraeus och president George W Bush. ARKIVBILD: SCANPIX
Befälhavaren i Irak, David Petraeus och president George W Bush. ARKIVBILD: SCANPIXFoto: 

För sex år sedan, den 11 september 2001, utsattes USA för en väl samordnad terroristaktion. Fyra amerikanska inrikesflygplan, fyllda med civila passagerare, kapades av terrorister för att köras in i några av de byggnader som främst symboliserade det mäktiga USA. Tre av planen nådde sina mål – World Trade Centers två torn på södra Manhattan i New York och försvarshögkvarteret Pentagon i Washington. Det fjärde planet, som antas ha varit på väg mot Vita huset eller kongressen, Kapitolium, störtade innan det nådde fram.

Omkring 3 000 människor dog i attackerna, de flesta av dem arbetade i något av de två tornen.

Annons

George W Bush, USA:s då färske president uttalade att det handlade om krigsaktioner, och att hans land nu befann sig i krig. Usama bin Ladin, terrornätverket al-Qaidas ledare ansågs var vara ytterst ansvarig. Med bombningarna mot Afghanistan och avsättningen av Talibanregimen så inleddes kriget mot terrorismen. Men redan vid denna tidpunkt hade USA börjat förlora stöd i omvärlden. Förklaringsmodellerna var många för att det i själva verket var USA:s fel att landet attackerats av al-Qaida.

Med invasionen i Irak ökade kritiken. USA skapade sin egen koalition utan stöd från FN för att störta Saddam Hussein. I det först skedet gick allt snabbt. En av världens värsta regimer föll. Men när det gällde den huvudsakliga angivna anledningen till invasionen – Saddams tillgång till massförstörelsevapen – så visade det sig att det inte fanns någon sådan arsenal.

En bidragande orsak till det var Iraks hårt sargade ekonomi efter tretton års embargo. Att Saddam Hussein annars var beredd att använda kemiska vapen behöver ingen tvivla på. I Anfal-kampanjen under sent 1980-tal uppskattas över 180 000 kurder ha dödats.

Kriget gav irakierna en ny folkvald regering. Kurderna i norr fick sin frihet. Men det mesta annat gick fel. Det nya Irak målades också i blod. Snart började parallellerna med Vietnam dras, trots att grunderna för de båda krigen skilde sig åt – men den militära supermaktens oförmåga och den internationella antikrigsopinionen var densamma.

George W Bush står i dag fast i ett getingbo som han inte vet hur han ska ta sig ur, och han gör det i princip utan stöd. Bush främste vapendragare på den internationella arenan, Tony Blair, har lämnat sin post, och det tidigare USA-vänliga Spanien fick ny regering efter terrordåden i Madrid.

Två av dem som är satta att reda ut röran åt Bush är befälhavaren i Irak, general David Petraeus och ambassadören i Bagdad, Ryan C Crocker. I dagarna lämnar de sina redogörelser inför kongressen.

Dessa två är något av giganter i sammanhanget. Petreaus har lyckats nå vissa framgångar för att stabilisera situationen i Irak sedan han tog över. Generalen gjorde i går kväll klart att man inom ett år kan skära ned truppnärvaron med 30 000 man. Men det motsvarar ändå inte mer än den senaste förstärkningen.

Ambassadören Crocker sägs ha fått mer eller mindre fria händer för att få rätsida på Irak. Han behärskar flytande arabiska och talar inte bara med politiker och diplomater utan också med den vanliga befolkningen. Crocker vill ha fortsatta diplomatiska samtal med Iran – inte minst för att få stopp på Irans stöd till milisgrupper i Irak – det trots att tidigare samtalsförsök inte lett någonstans.

Men optimismen är inte den vind som blåser starkast just nu över Bagdad och Washington. Supermakten leds av en president som är hårt kritiserad för att sätta mänskliga rättigheter åt sidan i sin jakt på terrorister och som på hemmaplan får försvara att amerikanska unga män kommer hem i likkistor från ett krig som länge befunnit sig i en återvändsgränd.

Den 11 september 2001 stod George W Bush i ett klassrum i Florida, där eleverna läste sagor för honom. Den 11 september 2007 är det svårt att se att sagan om president Bush får ett lyckligt slut.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons