Efterskalvet i tingsrätten
Ett drygt halvår efter att dataintrånget i socialdemokraternas intranät avslöjades så är det tingsrättens tur att behandla historien. Nyckelpersoner är ett antal folkpartister och ungliberaler, en före detta Expressenjournalist och en SSU:are.
Rent innehållsmässigt är dataintrånget inte mycket att tala om. Några större hemligheter har ingen kommit över, det handlade mest om kampanjplanering. För folkpartiet och dess ledning handlar frågan däremot om förtroende. Förre partisekreterare Johan Jakobsson, som står åtalad för något så märkligt som "anstiftan till anstiftan till dataintrång", fick lämna sitt uppdrag i höstas, eftersom han inte ansågs ha agerat tillräckligt kraftfullt för att stoppa ungliberalernas användning av lösenordet.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg klarade sig kvar, men det blåste rejält omkring honom ett tag, främst sedan han inte omedelbart talat om hur länge Johan Jakobsson känt till dataintrången. Bakom dataintrången verkar det ligga en ambition hos den förre pressekreteraren i ungdomsförbundet, Per Jodenius, att göra karriär i partiet. Det är vad han uppgav i rätten i går.
Hur stor skada avslöjandet om dataintrånget gjorde för folkpartiet i valet, är svårt att avgöra. Men det gav en motvind som partiet helst hade varit utan. Mest växte det till att handla om partiledningens agerande och förmåga till krishantering, snarare än innehållet i det material Jodenius kom åt sig.
Förutsatt att dataintrångsrättegången inte avslöjar något hittills okänt, och inte mycket tyder på det, så avgörs folkpartiets framtid av andra saker. Lars Leijonborg och Johan Jakobsson strävade efter att fortsätta bygga på partiets väljarsuccé efter valet 2002, och etablera sig som en jämbördig koalitionspartner till moderaterna. Det var nu inte så mycket dataintrångsskandalen som moderaternas omorientering under Reinfeldt som satte stopp för de planerna. Den gemensamma allianssegern fick ändå Lars Leijonborg att kalla sig segrare.
Leijonborgs omvandling av folkpartiet har från sina håll anklagats för att vara för populistisk. I en del stycken är det kanske korrekt, men å andra sidan kan det inte sägas vara något som skiljer folkpartiet från de övriga riksdagspartierna. Alla försöker hitta sina frågor att exploatera på bästa sätt för att fånga in väljare.
Ibland har angreppen på folkpartiet blivit enspåriga och osakliga. Folkpartiet har trots allt under Leijonborg tagit tag i nödvändiga frågor som integrationen och skolan. Det betyder inte att varje förslag varit klokt och genomtänkt, men det är frågor som varit och är angelägna för Sverige.
Lars Leijonborg är i dag den partiledare som suttit längst på sin post. Dataintrångsrättegången i sig lär inte få honom att avgå. Men inifrån partiet kommer kraven på förändring att växa sig starkare. En sådan efterträdare bör rimligen få ett par år att göra sig redo för nästa riksdagsval.