Du sköna nya värld
Miljön kan vi säga adjöss till. Fattigdomen sprider sig som en farsot. Industrialiserade länder skor sig dagligen på mindre utvecklade länders bekostnad. På en daglig basis skedmatas vi med dylika budskap. Dock bör vi inte utgå från att de stämmer.
Förra året släppte den liberala tankesmedjan Timbro en rapport, ”Världen som fakta och föreställning”, som visar just hur fel vi har angående världens tillstånd. Den utgår från ett antal frågor och svar hämtade från Demoskoppanelen från 2011, en rikstäckande undersökning som ett stort antal svenskar deltar i.
Syftet med rapporten var att ge en mer rättvisande bild av världens tillstånd genom att ge korrekta svar på några av de frågor som besvarades felaktigt. Demoskopundersökningen visar att vi svenskar har en pessimistisk syn på utvecklingen i världen. Mer än hälften av de tillfrågade trodde att det fanns fler undernärda i u-länder i dag än 1980. Fel. Svaret är att det är betydligt färre som lider av undernäring. Majoriteten gissade på att det är fler som lever i extrem fattigdom nu än jämfört med 1980. Fel. Tvärtom har andelen fattiga sjunkit. Nästan två tredjedelar antog att luftföroreningarna i EU har ökat sedan 1980. Fel. I själva verket har de minskat.
För ett antal år sedan gjorde FN:s utvecklingsprogram UNDP en undersökning bland 1 000 svenskar med liknande frågor. Den behandlade exempelvis läskunnighet och medellivslängd i utvecklingsländer. Mer än 80 procent trodde att endast hälften av barn boende i fattiga länder börjar skolan. Svaret var nio av tio. Nästan hälften utgick från att medellivslängden var mindre än 50 år. Den är närmare 70. Svaren var precis lika beklämmande som i Demoskoppanelen. Dels för att vi tror att verkligheten är betydligt värre än vad den är. Dels för att vi är så häpnadsväckande omedvetna om de framsteg som har gjorts de senaste decennierna.
Hans Rosling, professor i internationell hälsa, har gjort det till sin livsuppgift att upplysa allmänheten om hur världen har förändrats. I en kolumn på DN:s ledarsida förra året beklagade han sig över att vår världsbild inte har uppdaterats sedan 1980-talet: ”Svenskarna vet hur världen var för 30 år sen, men inte vad som hänt sen dess.”
Detta försöker Rosling ändra på med hjälp av sin hemsida Gapminder. Genom rörlig statistik, där länder ofta gestaltas som färgglada bollar, strävar han efter att sprida en världssyn som är baserad på fakta. Exempelvis åskådliggörs hur medellivslängden och medelinkomsten har ökat de senaste 200 åren. Eller hur barnadödligheten har minskat dramatiskt i Bangladesh de senaste 40 åren.
Vad är det egentligen som har möjliggjort dessa framåtskridanden - att medellivslängden och läskunnigheten har ökat, och att barnadödligheten har minskat? Svaret är enkelt. Tillväxten i världen har varit stark. Genom en utbredd utrikeshandel har allt fler länder kunnat nå välstånd. Tack vare utbytet av varor har många länder gått från att vara låginkomstländer till att bli medelinkomstländer. Och det är därför som det har skett en sådan exponentiell förbättring av människors levnadsvillkor under de senaste decennierna.
Alltför ofta underskattas ekonomisk frihet, i form av exempelvis handel, som verktyg för att bekämpa fattigdom och förbättra miljön. Trots att det är just genom välstånd som fler kan få mer. Och hur många länder har råd att ta ansvar för miljön ifall större delen av befolkningen inte ens har mat för dagen? Det är genom ekonomisk utveckling som världen blir bättre.
Ifall någon skulle göra det till sin livsuppgift att upplysa allmänheten om tillväxtens betydelse för att skapa en bättre värld skulle denne, tillsammans med Hans Rosling, kunna få oss att nå det målet snabbare.
