Det var inte bättre förr
Vad händer om sverigedemokraterna tar plats i riksdagen 2010, och blir vågmästare? Hur kan en regering se ut, skulle en koalition över blockgränsen vara möjlig? Kommer alliansen att samarbeta med sverigedemokraterna?
Frågorna ger huvudvärk, och politikerna tycks ha svårt att hitta någon bra strategi för att bemöta den verbalt skicklige sd-ledaren Jimmie Åkesson. Efter förra valet blev det politiska etablissemanget taget på sängen av sd:s lokala framgångar. I Landskrona fick partiet en femtedel, 22,3 procent, av rösterna. I 144 av landets 290 kommuner vann sverigedemokrater mandat. Här i Skåne har partiet sitt starkaste fäste.
I förra riksdagsvalet fick sd 2,93 procent. Sedan dess har partiet, i opinionsmätningar, gått framåt och passerat riksdagsspärren. Man ska inte måla fan på väggen, men risken är att vi har ett främlingsfientligt missnöjesparti i riksdagen 2010. I värsta fall som vågmästare.
Medan politikerna tvekar, tar vänstertidskriften Arena och liberala Neo tag i debatten.
I en tankeväckande artikel i Arena (5/2008) kritiserar Qaisar Mahmood sitt eget parti, socialdemokraterna. En förklaring till s-ledningens tystnad är, menar han, partiets nationalistiska arv. "Det moderna välfärdssamhället som kom att bära socialdemokratins signum byggdes kring idén om det etniskt homogena folkhemmet", skriver han. Mahmood hävdar att "vi-och-dom-tänkandet" blivit en bestående del av den socialdemokratiska ideologin, och han exemplifierar med Göran Perssons famösa utspel om en polsk invasion i form av social turism. Partiet måste göra upp med sitt arv och formulera en ideologi för dagens mångfaldssamhälle, avslutar Qaisar Mahmood.
I Neo (6/ 2008) konstaterar statsvetaren Svend Dahl att sverigedemokraterna plockar röster från vänstern, men röstar med högern.
Partiet har sina rötter i rasistiska rörelser, och ser fortfarande invandringen som roten till det onda. Sverigedemokraterna vill återskapa folkhemmet och avveckla EU. Partiet förespråkar "kulturell nationalism", och en "statligt reglerad marknadsanpassad blandekonomi".
Svend Dahl sammanfattar stolligheterna, och ser sverigedemokraterna som ett "reaktionärt välfärdsnationalistiskt parti", som vill tillbaks till 1950-talets etniskt homogena folkhem, men som skulle rösta ned en socialdemokratisk regering.
Svend Dahls slutsats i Neo tangerar Qaisar Mahmoods i Arena: så länge ingen säger rakt ut att dagens mångkulturella Sverige är bättre än det erlanderska folkhemmet någonsin var, kan de främlingsfientliga folkhemsfanatikerna vinna röster
Här finns onekligen en viktig poäng. Resonemanget väcker också frågor kring den gängse politiska retoriken som allt för ofta slentrianmässigt idealiserar det förflutna.
Pernilla Ståhl är fri skribent och redaktör för Obs! i P1.
