Det är inte synd om mig
Buddha sa åt henne att visst kunde han hjälpa – om hon bara knackade dörr för att få tag i senapsfrön från en familj som aldrig förlorat någon. Men det visade sig vara ett svårt uppdrag, för ingen kunde säga att de besparats döden. Kvinnan förstod Buddhas poäng och accepterade sitt öde.
Ingen kommer undan. En dag är vi alla där, djupt under marken till varken nytta eller glädje för någon, vilket självklart är tragiskt. Men allra värst är att man under sin livstid ser andra falla bort. Farmor, pappa, syster, vänner. Man har dem, och sen är de förlorade, och sorgen gör ont.
På samma sätt kommer de flesta av oss att uppleva olycklig kärlek, sjukdom, uppsägningar. Man söker jobb man inte får. Dejtar män som tackar nej. Förlorar vänner. Gör misstag. Går i konkurs. Står ensam.
Man kommer att mötas av fördomar, strukturer och kulturer som dömer en. Könsroller och förutfattade meningar lägger hinder i vägen.
Så är det. Det är en naturlig del av att vara mänsklig, som ingen kommer undan.
Det farliga är när människor fastnar i rollen som offer, för då förlorar man sin kraft, sin makalösa förmåga att själv förändra sitt eget liv.
Ibland känns livet orättvist. Från vaggan till graven jämför vi oss med andra och ser skillnader. ”Alla andra” får en ipad. ”Alla andra” träffar den rätte. ”Alla andra” får prestigefyllda jobb. Själv trampar man vatten. Man vill svära och förbanna den konspiration av missriktad karma som drabbat en. Den enkla frågan ”varför” snurrar runt i huvudet som en fluga som försöker ta sig genom ett stängt fönster. Surr. Nytt försök. Bonk. Nytt försök. Surr. Bonk. Nytt försök. Surr. Bonk. Livet är orättvist. Fan.
För detta beskyller vissa människor sig själva, och andra någon annan – mänskligheten delas ungefär i hälften i de båda facken.
Men oavsett om man ser sitt eget otillfredsställande läge som en konsekvens av egna handlingar, alliansregeringens eller Guds, har man makt att välja sätt att gå framåt. På vägen vidare i livet kan man själv påverka vart man hamnar, och det är viktigt att vi ständigt påminner varandra om det. Och inte förstärker en offerposition genom att säga ”stackars”.
Vissa är pessimister och andra optimister. Men ju fler konstruktiva optimister som finns i ett samhälle, desto driftigare blir vi som grupp. Kapitalismen sägs ha sitt ursprung i den protestantiska etiken, som uppmuntrar arbetsmoral; entreprenörskap springer ur en positivistkultur. De enskildas inställning spelar roll för alla.
Den som är social och försöker se lösningar i stället för att älta problem kommer att uppleva sig ha mer tur, enligt boken ”Tur eller otur” av Richard Wiseman. Psykologiforskaren som undersökt skillnaden mellan personer som tycker att allt går i deras väg med dem som ständigt tycker att de har otur, har funnit en formel för ett mer lyckat liv. Mycket handlar om att ha rätt attityd. Om du vinner den lägsta siffran i TV4:s Triss-skrap kan du antingen bli grinig för att du inte fick mer, eller glad över att ha vunnit något alls och fått vara med i TV!
Annat som påverkar är om man enkelspårigt söker en specifik typ inom kärlek, säg en ”lång blond atlet” och därmed missar fantastiska människor på vägen för att de inte varit exakt rätt enligt listan.
Wisemans forskning visar också att personer som är nyfikna knyter så många kontakter att det ofta finns hjälp den dag de behöver det. Att man råkar hitta en andrahandslägenhet trots bostadsbrist kan bero på att man hjälpt andra tidigare, vilket fått folk att bli hjälpsamma tillbaka.
Ja, vi har makt. Och vi kan hjälpa andra att se den makten. Vinsten blir ett fredligare samhälle för alla, då de som väljer en pessimistisk världssyn – tycker synd om sig själva och anklagar resten av befolkningen för livets lott – lätt blir frustrerade, och frustrerade människor är ett hot.
Hjalmar Söderberg fångar den mänskliga ångesten i boken ”Doktor Glas”: ”Man vill bli älskad. I brist därpå beundrad. I brist därpå fruktad. I brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga människorna någon slags känsla. Själen skyr för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Vem har inte blivit rasande på någon för att man egentligen känner sig osedd. Åtminstone har jag rutit, fast jag egentligen längtat efter en kram. Ibland är människor svåra att förstå sig på.
Många skulle behöva inse hur känslan av att vara försmådd kommer ur missnöje på ett djupare plan. Fler skulle behöva våga bli sedda, och våga se sina medmänniskor. Det skulle släppa på spänningar.
När samhället stänger nyanlända invandrare ute ur gemenskapen genom att placera dem i temporära bostäder och ignorera dem, finns risken att det skapas konflikter. Människor känner sig oälskade, och blir som pysande vulkaner, i värsta fall hellre avskydda än nonchalerade. Det samma gäller dem som tror att de själva förlorar jobb och möjligheter som flyktingarna ”tar”.
Ett första steg mot att känna sig älskad är att se sig själv och sin förmåga. Den som törs ersätta känslan av att ”det är synd om mig” med ”jag vill mer av livet” kommer närmare sina drömmar. Som Jonas Gardell säger: ”Det här är ditt enda liv”. Varför slösa bort det på att vänta på att rättvisa ska skipas, när man kan skipa den själv? Om du tar kommandot över livet ökar chansen att få det du vill.
Du kanske tillhör en grupp som är underprivilegierad, men att göra det till en identitet begränsar. Frigörelse gör dig däremot fri, det säger sig självt.
Den maktlöse ser visstidsjobb, bostadsbrist och kärlekslösa äktenskap som onaturliga och fel, i stället för att acceptera att alla drabbas – och sedan fokusera på att trassla sig ur en oönskad situation. Den som fastnar i känslan av beständighet, i stället för att se hur varje människa har en fantastisk förmåga att med fantasi och uppkavlade ärmar förändra och förbättra det egna livet, har tappat sina medfödda superkrafter.
En politik som ger sken av att livet alltid ska vara en perfekt picknick, och andra tillstånd bör fixas med bidrag och reformer, förminskar hjältar. En politik och en kultur som ser och uppmuntrar varje enskild lägger däremot grunden för ett samhälle där man slutar gå runt i stugorna och leta senapsfrön. Och i stället lever sitt enda liv till fullo.
