Den slappa oppositionen

Det moderata kommunalrådet i Trelleborg, Lars Christensson, företräder en sådan samförståndslinje. Han har i flera intervjuer i Trelleborgs Allehanda och nu senast i Sydsvenska Dagbladet, förklarat att hans position som heltidsanställt kommunalråd bredvid kommunstyrelsens ordförande Egil Ahl (s), stärkt det moderata inflytandet i politiken. På vilket sätt Trelleborg är mer moderat i dag än för ett år sedan har han däremot svårare att svara på. Lars Christensson har sagt att han fortfarande ser moderaterna som ett oppositionsparti. Den övriga oppositionen delar inte den uppfattningen. Det är lätt att förstå dem. Visst finns det fördelar med samförstånd. För att komma någonstans i kommunpolitiken behövs kompromisser, och ofta har kommunen ett intresse som inte kan ifrågasättas oavsett partifärg. Men för väljarna och demokratins skull behövs också tydliga alternativ. När valmöjligheten inte finns, när väljarna får känslan av att det inte spelar någon roll på vilket av de etablerade partierna man röstar, då öppnas också dörren vidöppen för andra krafter att komma närmare makten. Reaktionen när extrempartier väl tar sig in de folkvalda församlingarna är ofta att hålla ihop ännu mer, att tillsammans stöta bort det nya oönskade. I samförståndsandan läggs energi på att försöka hålla extrempartierna, i Trelleborgs fall Sverigedemokraterna, från insyn vid de bord där de verkliga besluten fattas. Då har man redan förlorat första och andra ronden. Sverigedemokraterna kan hävda att de etablerade partierna inte vågar möta dem, att regler tillämpas enbart för att utesluta de partier som inte passar. Det är inte en alls så dålig grund för ett framgångsval att kunna framhålla sig själv som den mobbade outsidern. xxx xxx xxx xxx xxx xxx xxx Att stjäla är att stjälpa Ett råd från skatteutjämningskommittén till tonårsföräldrar med sommarjobbande barn: När första löningen kommer, slå barnet på fingrarna, ta hela lönen och dra dessutom in halva månadspengen. Det kommunala skatteutjämningssystemet syftar till att ge alla kommuner och landsting likvärdiga möjligheter att ge sina medborgare grundläggande service som skola och äldreomsorg. Det kan låta sunt, men leder fel. Precis som det ska ge belöning i den privata plånboken att jobba och tjäna mer pengar, så bör det gälla kommuner. Det nuvarande skatteutjämningssystemet har utsatts för hård kritik, och när socialdemokraterna återfick makten i Stockholm, det landsting som betalar mest till utjämningssystemet, så blev regeringen tvungen att försöka rädda situationen på något sätt. En utredning tillsattes, vad annars. Förhoppningen var att utredningen skulle komma fram till ett system som åtminstone skulle bli bättre. Men det nya förslaget är ett misslyckat lapptäcke det också. Enligt Kommunaktuellt får i det nya systemet fem kommuner ekonomisk bestraffning om de lockar nya invånare till sig. För Kävlinge, Vallentuna, Staffanstorp, Ängelholm och Örkelljunga, samtliga med lågt skatteuttag, innebär nämligen förslaget att de skulle tjäna ekonomiskt på att neka nya arbetsamma medborgare att flytta in kommunen. Till tidningen Kommunaktuellt säger utjämningskommitténs ordförande Lorentz Andersson att problemet är försumbart, eftersom det rör så få kommuner. Ett absurt resonemang. Utjämningskommittén har misslyckats. Det här är antitillväxtpolitik i praktiken.