Den omfattande kritiken mot Spjutspetsskolan bemöttes inte av skolledning och politiker. Ett påbud om att inte diskutera Spjutspetsskolan i medierna gick ut. Kritiker inom lärar- kåren straffades dessutom med uteblivna löneökningar. Själv förlorade jag
För drygt ett år sedan jag skrev den artikel som inledde debatten om Spjutspetsskolan. I artikeln, som publicerades i TA den 12 maj 2005, analyserade och kritiserade jag det bygge i Trelleborgs skolvärld som fått namnet Spjutspetsskolan. Min kritik av denna organisation var hård, och jag drog en parallell till HC Andersens "Kejsarens nya kläder".
Varför skrev jag den? Svaret är enkelt. När man ser personal må dåligt, bli långtidssjukskrivna, överkörda, osynliggjorda och i vissa fall öppet sitta och gråta, så har man två val. Att tiga eller tala. Jag valde det senare.
Vad blev reaktionerna? Från kolleger kom åtskilliga bevis på uppskattning. Någon hade sett deras oro och satt ord på den. De hade blivit sedda! Från etablissemanget följde sedan det mest talande som finns. Tystnad! Jag har senare förstått att det utgått ett påbud att man inte ska diskutera Spjutspetsskolan offentligt det vill säga i media. Detta är ett anmärkningsvärt ställningstagande som varje skattebetalare gör klokt i att komma ihåg i dessa valtider. Skolans verksamhet är nämligen skattefinansierad och vad gör man då i etablissemanget? Jo, ger sig själv rätten att tiga och neka skattebetalare insyn!
Två reaktioner. Uppskattning och tystnad. Det kom en tredje! Från den lokala skolledningen. Misstänkliggörande och överkörning samt tystnad vad gäller undervisningens innehåll och i stället kritik av formalia. Så småningom användes med kraft också det vapen varje chef har - lönevapnet! Med andra ord talade maktens osjälvständiga och lydiga redskap. Det hade jag i ärlighetens namn inte väntat mig i en organisation som åtminstone på papperet ska stå för demokrati och rättstänkande. Resultat? Jag blev sjukskriven under två månader. Hörde skolledningen då av sig? Önskades jag sedan välkommen tillbaka? Fick jag tillbaka min tjänst? Tre frågor och tre nej. Det är så man behandlar någon som är erfaren pedagog och tjänstgjort i Trelleborg sedan 1971! Nu är jag tyvärr inte ensam. Det finns idag aktuella exempel på pedagoger med lika lång erfarenhet som behandlats än värre! Nämnde någon trevlig atmosfär och arbetsglädje?
Nu nämner jag inte detta av någon slags självömkan men man ska vara medveten om att detta är en del av Spjutspetsskolan och kan förklara varför så många deltog anonymt i den skoldebatt som rasade förra läsåret och som fortfarande pågår, en debatt som väl är den häftigaste som någon gång skakat Trelleborg. Vad blev förresten etablissemangets svar på den debatten? Tystnad! Sedan kom som bekant en av skattemedel betald annons där man förklarar att allting är bra i denna den bästa av skolvärldar. Enda resultatet av den är naturligtvis att alla tänkande människor förstår att allting inte är bra!
Och i slutet av vårterminen var det sammandrag i Folkets Park, ett möte som av andra beskrivits som ett frälsningsmöte av Hallelujamodell. Man skulle sjunga Spjutspetsskolans lov i "ett globalt perspektiv" och avvikande åsikter var inte välkomna. Inte heller lärare. Dessa fick vackert hålla sig på skolan och sköta det jobb som skolan är till för. Parken fylldes i stället av det politiska etablissemanget, skolledare, processledare, utvecklare, samordnare och så vidare. Den slutsats man kan dra av detta är att dessa personer kan lämna sin arbetsplats en hel dag utan att det märks! Det är också dessa man satsar på i Spjutspetsskolan! Lärarna däremot ska hållas efter, kontrolleras, köras över och veta sin plats!
Hade vi inom lärarkåren inte varit så väluppfostrade och vattenkammade, så hade vi inte funnit oss i allt detta utan för våra elevers, vår egen och för alla skattebetalares skull egenhändigt raserat det administrativa bygge av totalitär modell som av någon anledning fått namnet Spjutspetsskolan! Och detta bygge presenteras nu i "ett globalt perspektiv"? Vad betyder förresten det? Ska vi exportera Spjutspetsskolan? Låt oss då verkligen hoppas att mottagarna har sinne för humor!
Nu ska man slutligen vara medveten om ett par saker. Det första är att det finns ett alternativ, om inte i ett globalt perspektiv, så åtminstone i ett lokalt. Det alternativet heter Trelleborgs skolparti. Det andra man ska vara mycket medveten om är något synnerligen viktigt! Om ett par veckor är det val!
Ulf Persson,
Trelleborgs skolparti