De stora talens förvirrande värld

Elvatusen miljarder dollar. Ungefär så mycket lär den amerikanska statsskulden för närvarande uppgå till. Årets budgetunderskott var vid halvårsskiftet runt 350 miljarder dollar och passerar minst 450 miljarder innan året är slut.

På sikt skulle inga av dessa siffror vara överdrivet alarmerande, om man kunde beta av underskotten med hjälp av höjda skatter och ett expanderande näringsliv. Men amerikanerna är ett av världens högst skuldsatta folk och lågkonjunkturen kommer att minska skatteinkomsterna, både från enskilda och från företagen.

Den nyvalde presidenten Obama måste trots detta öka konsumtionen och gå in med stödåtgärder till bilindustrin som står inför en konkurs. Den industri som valde att i det längsta utnyttja de investeringar som gjorts för att producera stora bensinslukande bilar, som nu inte går att sälja. Oviljan att ställa om produktionen berodde alltså på viljan att kortsiktigt ta ut det mesta av satsade pengar. Ingen kan hävda att man inte under minst tio år har kunnat förutsäga utvecklingen för amerikansk bilindustri.

Skattelättnader för medelklassen på 7000 kronor om året sägs nu vara målet. En sedan länge nödvändig sjukvårdsreform är utlovad och blir dyrbar. De förhoppningar som knyts till Obama bland fattiga i USA är så stora att det inte går att bromsa eller senarelägga en sådan sjukvårdsreform. Man brukar uppge att c:a tio procent av USA:s befolkning lever under fattigdomsstrecket, alltså nästan 30 miljoner människor, varav många i dag inte kan få den sjukvård de behöver. Det tillhör en av detta sekels stora gåtor att en vänstervind aldrig blåser genom amerikansk politik. Valet av Obama visar ändå att läget är så bekymmersamt att de ekonomiska behoven förpassade alla frågor om rastillhörighet bort från valbåsen.

För USA och för oss alla är det nödvändigt att Obama får fart på ekonomin. Men det innebär att han tvingas förvärra en redan allvarlig skuldsättning. Åtgärderna måste lyckas, för någonstans finns naturligtvis en gräns där omvärlden inte vågar bidra med lån till USA eller kommer att begära bättre betalt för de risker man tar. Obama kommer därför att vara spelaren som satsar allt han har kvar på rött. Vi som tittar på har en lång och orolig tid framför oss innan vi ser var kulan stannar. Samtidigt finns det stora besparingsmöjligheter i den amerikanska budgeten. Försvarskostnaderna är en sådan post, men minskningar påverkar direkt den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken. En reträtt från Irak är alltså även av ekonomiska skäl nödvändig, en politisk lösning i Afghanistan likaså. USA har inte råd att spela rollen som den enda supermakten med militära engagemang över hela klotet.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs

Säkerhetspolitisk kommentator och samhällsdebattör