De goda förebilderna

Den extrema och våldsglorifierande ideologi som kallas för islamism, eller radikal islamism, riskerar att underblåsa islamofobi. Sådan rädsla för religionen islam och dess anhängare gör att muslimer känner sig utsatta. Inte utan anledning, har det visat sig.

Moskébränder och andra uttryck för intolerans skapar naturligt nog en känsla av otrygghet. Därför är det viktigt att betona att själva religionen islam har lika lite att göra med den bild islamofobikerna har av den som den lära extremisterna bekänner sig till. Om de förra ser en potentiell Usama bin Ladin i varje muslim försöker de senare kapa religionen för att använda den som vapen för sina egna otäcka syften. I båda fallen handlar det ytterst om att se världen i termer av vi mot dem utmed religiöst färgade ideologiska linjer. I båda fallen rör det sig om en reaktion mot det öppna samhället.

I Storbritannien har premiärminister Tony Blair just inlett en serie samtal med brittiska muslimska ledare för att dels markera att det inte finns något vi mot dem efter terrordåden i London, dels för att få med sig samfunden i arbetet mot extremismen i islams namn.

Hundratals muslimska ledare och lärda i Storbritannien har fördömt terrordåden och med enfas sagt att självmordsbombningar inte har någon plats i islam. Samfunden har med andra ord en viktig roll att spela i stoppandet av nyrekryteringen av personer till islamismen genom att ge motbilder och vara föredömen. Så minskas även tendenser till islamofobi.

Ställningstagandena är lika angelägna här i Sverige som i Storbritannien. Även här finns det personer som lockas till hatets ideologi och gör sken av att det handlar om att följa ett religiöst kall. Kulturskribenten Mohamad Omar som debatterade problematiken i SVT:s morgonsoffa på tisdagen har en poäng i att det behövs imamer som rör sig i samma miljöer som de unga personer som tilltalas av de extrema uttolkarnas läror. Endast om förebilderna finns där ungdomarna rör sig kan de bli de goda förebilder som uppenbarligen behövs.

Samtidigt är det viktigt att inte upplåta moskéer åt hatpropaganda. Åtminstone ett fall är känt. Det var för två år sedan som en inflytelserik extrem predikare uppmanade till mord och terrorism mot Israel i samband med en konferens anordnad av Europeiska rådet för fatwa och forskning i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm. Liberala Ungdomsförbundets ordförande Fredrik Malm polisanmälde det inträffade och lyfte upp det till debatt. Tyvärr var flera av reaktionerna den gången mer inriktade på att anklaga Liberala Ungdomsförbundet för att sprida islamofobi än att se till det allvariga i själva sakfrågan. Självklart är det inte acceptabelt att moskéer används för att sprida uppmaningar om terrorism. Ytterst få muslimer torde ha något att invända mot det.

Balansgången mellan respekt för islam och kampen mot den radikala islamismen behöver inte göras så komplicerad. Vad det handlar om är att alla goda demokrater, sekulära såväl som religiösa, måste sluta sig samman mot det öppna samhällets fiender.