Bygg tryggare miljöer
När man tar upp frågan om rädsla för att utsättas för brott så blir den spontana kommentaren oftast att det behövs fler poliser. Jag håller definitivt med om detta. Vi i centerpartiet har som målsättning att Sverige ska ha 20 000 poliser mot dagens cirka 17 000. Med en proportionell fördelning över landet så skulle det till exempel innebära 13 nya poliser i Trelleborg, vilket säkert skulle vara välkommet. Men frågan om ökad trygghet är betydligt bredare än fler poliser. Jag brukar skriva om brottsbekämpning, straff, domstolar och kriminalvård, men den här gången tänkte jag i stället ta upp tre områden som inte ligger inom de rättsliga frågor som jag normalt jobbar med i riksdagens justitieutskott.
Vid trygghetsundersökningar som polisen gjort tillsammans med ett antal kommuner runt om i landet så brukar trafiken komma som nummer ett på listan över största otrygghetskällor. Kommunen och Vägverket kan göra mycket mer för att minska människors otrygghet på det här området. Lägre hastighet i bostadsområden, farthinder för att hindra fortkörningar och fler gång- och cykelbanor för att hålla isär de olika trafikslagen är några exempel. Åtgärder mot rattfylleri, till exempel krav på alkolås, och större polisiära resurser måste givetvis också till för att öka tryggheten i trafiken för alla från gående till bilister.
Ett annat exempel på otrygghetskälla är mörker. Vem har inte varit mer eller mindre mörkrädd som barn, och faktum är att våra otrygghetskänslor även som vuxna snabbt förstärks när vi inte kan se vad som finns längre fram. I varje stad och samhälle borde det genomföras en otrygghetsgranskning för att få bort de där onödigt otrygga platserna. En gatlykta kan räcka för att lysa upp en mörk hörna mellan två hus där många känner sig rädda för att gå förbi. Ett annat exempel är att klippa ner buskar och ansa träd så att cyklister och gående ser vad som finns efter svängen. Små insatser kan få bort eller minska många människors upplevda otrygghet.
Det tredje exemplet är att tänka rätt redan på planeringsstadiet. När nya bostadsområden planeras, när nya busshållplatser ska byggas eller när ett grönområde ska anläggas gäller det att trygghetstanken finns med från början. Bygg inte dolda områden där brott kan begås utan att någon kan stå i ett fönster och se det. Inte minst parkeringsplatser brukar vara dolda så att bilinbrott och annat kan ske utan för stor risk för upptäckt, dumt och onödigt. Behövs det en ny möjlighet att ta sig över en trafikerad väg för att ta sig till busshållplatsen, bygg då hellre en bro än en tunnel. Att gå genom en tunnel ger oerhört mycket större otrygghet än att gå över en bro där man syns. När grönområdet ska anläggas, gör det öppet så att det blir oattraktivt för dem som inte vill synas.
Kräv av dina riksdagspolitiker och lokala politiker att de sätter trygghetsfrågorna i fokus. Varför ska det finnas ett så stort och viktigt område som alltmer försämrar våra liv? Det går att göra något åt det och det krävs förtroendevalda som tar frågan på allvar.