Budgeten en bit på vägen
Finansminister Anders Borgs (m) vårbudget innehåller mycket av det som regeringen lovade att genomföra när den tillträdde, och en del därtill. Det mest begåvade är redan igång – det så kallade jobbavdraget som ger skattesänkningar på arbetsinkomster. Ytterligare steg kommer att tas 2008, om statens finanser tillåter, som det heter.
Den höga arbetslösheten bland ungdomar och nya invandrare är tillsammans med höga ohälsotal det stora misslyckandet i det socialdemokratiska samhällsbygget. Det är mot detta regeringen förväntas hitta lösningar. Och reformer finns, en del bra och en del mindre bra.
Från den 1 juli minskas arbetsgivaravgiften för den som anställer unga vuxna mellan 18 och 24 år. Det är en riktig prioritering.
Regeringens påbörjade satsning på nystartsjobb, med slopade arbetsgivaravgifter vid anställning av en långtidsarbetslös är en reform som redan gett visst resultat.
Från 1 december kommer dessutom den så kallade jobbgarantin för 16-24-åringar att gälla. Politiska garantier av den här typen ska alltid ifrågasättas. Men det är fullt rimligt att öka uppföljningsinsatserna och försöka matcha utbildning och praktik bättre med den sökandes förutsättningar. Och det är heller inte fel att ställa rejäla krav på att ungdomar själva är 100-procentigt aktiva för att hitta utbildning eller jobb.
I vårbudgeten presenteras även riktade satsningar på att få flyktinginvandrare i arbete. För varje individ som klarar svenskutbildningen, får jobb eller praktik tilldelas de kommuner som tecknat flyktingavtal med Migrationsverket ett extra bidrag på 20 000 kronor. Det är en lappa och laga-konstruktion som i princip inte är önskvärd, men i praktiken behövs kanske ännu mer riktade särlösningar i akutläget.
Satsningen på en försöksverksamhet med lärlingsutbildningar i gymnasiet är utmärkt, men regeringen borde i ännu högre grad följa det lyckade danska exemplet där näringsliv och utbildningsväsende är starkt sammansvetsat. Danska ungdomar får snabbt kontakt med arbetslivet redan under utbildningen, och har mycket stor chans att få arbete.
Den danska modellen med mindre så kallad anställningstrygghet har också ökat omsättningen på jobb. Fler vågar byta arbetsplats, vilket gynnar alla på arbetsmarknaden, och ger dessutom bättre hälsa. I Sverige stannar allt för många kvar på arbetsplatser de inte trivs med, och följden blir långa och dyra sjukskrivningar.
Förre finansministern Pär Nuder (s) tog i budgetdebatten i går den senaste tidens opinionsundersökningar till intäkt för att regeringens politik uppfattas som orättvis. Nuder låtsades inte om att hans regering fullständigt misslyckades med att fördela högkonjunkturens effekter. Många unga och långtidsarbetslösa ställdes utanför arbetsmarknaden.
Fokus i rättviseretoriken från vänster ligger i att de besuttna med regeringens politik får mer och de fattiga mindre. Men att de som arbetat i helt liv har en betald villa och pengar på banken är fullt rimligt. Det handlar inte om någon klassfråga i den utsträckning som vänsteroppositionen gör det till, utan är en fullt normal förmögenhetsfördelning mellan äldre och yngre. Det är de äldre och medelålders som under sina år i arbete bekostat den skola och utbildning som de unga av i dag fått och får.
Regeringens huvuduppgift är att se till att röja undan hindren för de unga att själva skaffa sig en bra försörjning och möjlighet till framtida trygghet i form av en egen bostad och pengar på banken. En större välfärd än att själv kunna bygga upp en stabil ekonomi, där man tar ansvar för att pengarna räcker till hyra, mat, kläder, oförutsedda utgifter, semester och sparande finns inte.
Någon slakt av högskattesamhället är det emellertid inte som pågår. Däremot beräknar finansdepartementet att skatternas andel av bruttonationalprodukten trycks tillbaka till samma nivå som i mitten av 1980-talet. Från 49,8 procent 2006 till 47,7 procent i år. Det är en nödvändig mildring av skattetrycket för att den svenska ekonomiska tillväxten och därmed människors välfärd inte ska strypas under kommande decennier.
