Brott bekämpas inte med ord
Tuffare tag! Orden är tidstypiska för synen på hur brottsligheten ska stävjas. Alliansens främste rättspolitiske talesman, folkpartisten Johan Pehrson, är i numerär tävlan med justitieminister Thomas Bodström vad gäller antalet utspel om repressiva åtgärder riktade mot den organiserade brottsligheten.
Det senaste i raden gjordes på måndagen av minister Bodström tillsammans med Ekobrottsmyndighetens generaldirektör Gudrun Antemar. Tanken som framlades är att polisen, på åklagarens begäran, i ett tidigt skede av en rättsprocess ska få beslagta inkomster som en misstänkt person förmodas ha förvärvat genom grov brottslighet.
Thomas Bodströms förslag kan ses som ett tecken på handlingskraft. Men också som ett försök till att dölja de svåra brister som finns i dagens rättssystem. Ett i raden av otillräckligheter – regelmässigt uppmärksammade av media – är delgivningssystemet.
Ett antal väl underbyggda brottutredningar har nämligen gått om intet, på grund av att polisen inte lyckas få tag på den brottmisstänkte innan preskriptionstiden för ärendet gått ut. Dagens Nyheter rapporterade på måndagen om en brottsmisstänkt Hells Angels-anhängare som angett en felaktig adress till polisen och lyckades förbli oupptäckt till preskriptionstiden löpt ut. Han undslapp på så vis en rättsprocess.
Vidare visar tidningen att cirka 500 rättegångar årligen ställs in på grund av bristande delgivning. Mot bakgrund av att Bodström, annars så talför, har avböjt att kommentera problemet får saken kanske betraktas vara oprioriterad. Tyvärr visar justitieministern hellre handlingskraft genom att prestera ett stort antal mediala utspel än genom att prioritera de verkliga problemen.
Det duger inte att skyla över otillräckligheterna med prat om nya tuffa tag. För fungerar inte det fundamentala- vilket vi ser tecken på i form av exempelvis sommarstänga polisstationer - kommer inte resurskrävande reformer få effekt. Som sådant är Bodströms initiativ måhända inte så tokigt, men det är endast effektivt i ett i övrigt välfungerande brottsbekämpningssystem.
Man kan konstatera att det i dag är opportunt att tala om tuffa tag och att buset måste bekämpas. Varken den borgerliga alliansen eller regeringspartiet försitter ett tillfälle att presentera nya djärva metoder för att bekämpa kriminaliteten.
Och tveklöst behövs det sofistikerade verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten. Men tidsandan hämmar i viss mån eftertanken och bäddar för hårdkokt men oroande hafsig lagstiftning. Och tuffare tag i all ära, men gärna även andra allittererade ledord i debatten: prioriteringar, proportioner och privatlivets helgd. Mindre snärtiga kanske, men ack så viktiga.
