Början på en början
En överenskommelse om ett framtida samarbete för en bättre reglering av den internationella finansmarknaden. Det blev det magra resultatet av helgens ekonomiska toppmöte i Washington med de så kallade G20-länderna.
Den som till äventyrs hade hoppats på ett toppmöte i klass med det i amerikanska Bretton Woods sommaren 1944 fick anledning att tona ner sin entusiasm. Men att det för två veckor sedan sammankallade mötet skulle kunna nå upp till Bretton Woods månadslånga möte och epokgörande beslut som bland annat skapade Världsbanken, Internationella Valutafonden, IMF, och ett system för valutastablitet som varade i decennier var kanske att förvänta sig väl mycket. Mötet får därför ses mer som en symbol för en gemensam vilja att världens ekonomier tillsammans, om inte avvärja, så åtminstone försöka mildra och dämpa den djupa lågkonjunktur som står för dörren.
"Vi är överens om att det behövs mer insyn och hårdare kontroll av finansmarknaderna", sade USA:s avgående president George W Bush i sitt tal till mötet. De 20 ländernas företrädare hade då kommit fram till flera övergripande samarbeten för att stimulera tillväxten, värna fria marknader och införa effektivare reglering av marknadens aktörer. "Våra politiska kontrollsystem har inte hängt med i finansvärldens snabba utveckling, men nu måste vi anpassa oss", sade också Bush.
Att ledarna för världens 20 största ekonomier sätter sig ner och diskuterar med varandra får trots allt ses som ett framsteg i sig. Deltagarländernas finansministrar har nu fått i läxa att till nästa möte i mars nästa år komma med förslag på lösningar på hur bland annat de finansiella systemen ska kunna regleras bättre än idag. Men att mötet inte förmådde ens börja tala om hur Världsbanken och IMF borde förändras och moderniseras visar hur svårt det blir att nå en samstämmig lösning på hur världens finanssystem ska övervakas.
När finanskrisen bröt ut i mitten av september blev det en brutal påminnelse om hur långt internationaliseringen av risker och krediter nått i den globaliserade ekonomin. Dåliga lån i en del av USA:s bostadsmarknad har skapat förluster som spridit sig över i stort sett hela planeten. Omvänt har ett stort handelsöverskott i Kina skapat enorma mängder kapital som investerats i västvärldens konsumtion.
Kruxet är att medan handeln med kapital och risker flödar obehindrat, är den skadereglering som nu pågår knuten till individuella nationer. Eftersom det är de olika ländernas regering som nu tar upp notan för att rädda sina banksystem, är motståndet mot en övernationell kontrollmyndighet stort. Och om världens ledare faller för frestelsen att sätta den egna ekonomin i främsta rummet, minskar också möjligheterna att skapa ett gemensamt system som alla i det långa loppet kan dra nytta av.
Sett ur det perspektivet var mötet i Washington knappt ens en början till en början.
