Blågul storebror

Staten har ett ansvar för medborgarnas säkerhet. Vi förväntar oss att myndigheter agerar för att skydda allmänheten från terrorangrepp. Men vi förväntar oss knappast att det skyddet ska innebära att staten skaffar sig kontroll över våra liv.

FRA-beslutet kommer att radikalt kasta om styrkeförhållandena mellan stat och medborgare. Röstar riksdagen ja till att låta Försvarets radioanstalt övervaka svenska kommunikationsnät är det ett oerhört stort steg i fel riktning. Minsta lilla aktivitet på internet eller mellan mobiler kommer att skickas vidare till FRA:s superdator. Det är en hisnande tanke att staten ska få möjlighet att granska svenska folkets mejlande och sms:ande.

Det brukar sägas att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Det är ett slaskargument som motbevisats av historien.

Vi kan aldrig vara säkra på att inte fel person hamnar på fel plats vid fel tidpunkt. En parallell är hur sjukvårdens och polisens register ibland missbrukas. Av ren nyfikenhet händer det att enskilda individer tar sig friheter de inte borde. För att inte tala om de gånger det finns ett illvilligt uppsåt.

Inte ens i en välfungerande demokrati som Sverige går det att lita blint på staten. Tjänstemännen som sätter sig framför operatörsbordet på FRA har en enorm makt. Makt som kan och troligtvis kommer att missbrukas.

Alliansen är splittrad. Tydligast verkar skiljelinjen gå mellan de fyra ungdomsförbunden och deras respektive partiledningar. Den yngre generationen framstår som betydligt mer klarsynt än seniorerna.

Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, skickade i dagarna boken "1984" till sitt partis riksdagsledamöter. Frågan är förstås om de folkvalda hinner bläddra igenom George Orwells klassiker innan omröstningen på onsdag. Sverige håller på att få sin egen "storebror" och det brinner i knutarna.

Det sorgliga i historien är att det bara krävs fyra riksdagsledamöter för att avvisa förslaget. Fyra modiga allianspolitiker är allt som krävs för att rädda den personliga integriteten. Än så länga har inte fyra personer anmält sig för uppdraget. En del tänker högt. Andra säger sig vilja rösta nej men anser sig förhindrade av hänsyn till deras karriärer.

Våra demokratiskt valda representanter visar inte prov på något större mått av politiskt mod. Det är befogat att fråga sig på vems uppdrag de agerar. Det kan knappast vara svenska folkets bästa de har för ögonen.

Många upprörs av hur söktjänsterna Yahoo och Google samarbetar med kommunistregimen i Kina. De amerikanska internetjättarna har visat sig mer än villiga att vara hantlangare åt diktaturen. Runt om i världen försöker auktoritära regimer hitta sätt att styra och censurera befolkningarnas internetvanor. Det fria informationsflödet underminerar förtrycket. Storebror misslyckas med att tysta lillebror.

Det diktaturstaterna försöker stoppa borde en demokrati som Sverige värna. Folkstyret bygger i grund och botten på en fri debatt utan statliga pekpinnar och kontrollorgan.