Bara 24 timmar på ett dygn

När Allison Pearson för ett par år sedan kom ut med sin roman "28 timmar på ett dygn – en karriärmammas dagbok" blev den en formidabel succé bland alla dubbelarbetande småbarnsmammor. Boken handlar om en i västerlandet alltmer typisk kvinna i medelåldern som flänger mellan ett heltidsarbete, en familj som vill ha mer tid med henne och kraven från omgivningen på att vara en högpresterande och trevlig kvinna, arbetskamrat och förälder. Huvudpersonen balanserar ständigt på gränsen till nervsammanbrott.

Det är inte så konstigt att så många svenska småbarnsmammor känner igen sig. En del småbarnspappor skulle förmodligen göra det också, om de läste boken.

Rapporterna från det verkliga livet duggar tätt: de visar på ökande ohälsa och sämre livskvalitet just för människor i mitten av livet. Det tycks spela allt mindre roll att man har uppnått det som varit tidigare generationers önskedrömmar: hyfsat betalt arbete, eget boende, friska barn och mat på bordet. Både för dessa grupper och för de många som står utanför arbetsmarknaden såsom långsarbetslösa och sjukskrivna, visar ökad stress, sömnproblem, ökat antal hjärtinfarkter hos yngre kvinnor och många andra indikatorer på att något inte stämmer. Den välfärd många föreställt sig vill liksom inte infinna sig.

En intressant aspekt av jämställdhetsdebatten handlar om nya rön från arbetsmarknadsforskningen: de visar att många kvinnor i medelåldern lider av något som kallas rollstress. Rollstressen infinner sig när kvinnorna förväntas göra karriär med allt vad det innebär av

tidsåtgång och uppoffringar, samtidigt som de lika mycket förväntas uppbära hemmafrurollen och hålla hem och barn i perfekt skick. Även om det sker förändringar med tiden, så är det fortfarande så att män inte på samma sätt förväntas att ta, och inte heller tar, så stor del av hemmaansvaret.

Och när traditionellt manliga sysslor, som renovering av huset emellanåt blir föremål för så kallade rot-avdrag, så är det inte så med andra tjänster i hushållet. Det är av någon anledning fult och överklassmässigt att ta hjälp med städning i hemmet, men avdragsgillt att få proffshjälp med att kakla badrummet. Vänstern talar gärna om pig-avdrag, men av någon anledning inte om dräng-avdrag. Det är en logik som bara är till för att skaffa hem billiga poäng på.

Trelleborgs Allehanda förespråkar i princip inte särskilda avdrag för olika typer av tjänster. Det är ett symptom på att något är generellt fel i skattesystemet. Det leder dessutom till omöjliga gränsdragningar, vad gäller vilka tjänster det ska gälla och under vilka tidsperioder, det leder till orättvis konkurrens mellan olika former av företag, och det ökar administrationen för skattemyndigheten. Människor ska själva få prioritera vad de är beredda att betala för att få hjälp med.

Det som behövs är en generell översyn av skattessystemet som gör det billigare att anlita hjälp. Kort sagt: sänk skatterna på arbete!