Avspark för fotbollsaffärer

Fantasin kring att tillföra kapital till lag som inte klarar kraven på en sund balansräkning är stor; lån som kallas något annat för att kunna bokföras på tillgångssidan men inte på skuldsidan, nedskrivna arenahyror och generösa sponsoravtal är några exempel. Annars är det fotbollsintresserade affärsmän (för det handlar ju mest om män) som håller klubbarna flytande. Det hetaste är rika fans som bildar riskkapitalbolag som köper klubbens spelare, och därmed redovisningsmässigt räddar klubbens eget kapital, och sedan lånar ut lirarna när det är dags för avspark. I svensk fotboll och hockey är det få som lyckats med att skapa kombinationen av långsiktiga framgångar både på plan och i bokslutet. Krascherna har däremot varit många. TFF har sin egen välgörare i form av Rune Andersson. Hans pengar, totalt runt 20 miljoner kronor genom åren, har varit avgörande för TFF:s elitsatsning. Det är inga pengar som Rune Andersson har några förhoppningar om att få tillbaka. Likadant är det för andra sponsorer, möjligen med undantag för konsumentvaruföretagen vars överlevnad bygger på exponering i rätt sammanhang, att sponsorpengar knappast är något som går att räkna hem. Det handlar i första hand om att stödja den lokala klubben och att kunna bjuda personal och kunder på något trevligt. Företagen och miljonärerna får göra vad de vill med sina pengar (skatteverket och den ideella fotbollsklubbens restriktioner kan förstås sätta sina fälleben) men med skatterna som ska gå till skolböcker, dagisfröknar och hemtjänst är det annorlunda. Trelleborgs kommun har visat en vänlig ekonomisk sida mot TFF. Investeringar i Vångavallen, årliga sponsorpengar direkt från kommunen och via bolag och bra hyresavtal är satsningar i mångmiljonklassen. Allt medan kultursektorn och den ideella idrotten får småsmulor. Orättvist? Eller en satsning som bär sig? Är förhoppningen att den ska ge mycket tillbaka i form av ökad turism eller fler företagsinvesteringar - då kan pengarna med fördel läggas på annat. Däremot betyder kommunens pengar att Trelleborgarna får något att samlas kring, vara stolta över och hålla tummarna för - och det kan vara nog så viktigt. En form av intern marknadsföring snarare än något annat. Avgörande är att redovisningen av satsningarna sker öppet och korrekt. Men när kommuner använder skattepengar till att lägga ut räddningsplankor för fotbolls- och hockeyklubbar som satsat alla pengarna på att betala löjliga månadslöner till föredettingar som visat sig för bekväma för att gå in i en närkamp - då är det åt helsike. Elitfotbollsverksamheten måste bli mer professionell och ta sitt eget företagsekonomiska ansvar. Ja, just det: 2-1 till TFF.