Åsiktsskifte i regionen

Moderata politiker talade om förlorade år under Region Skånes två dagar långa budgetregionfullmäktigemöte i början av veckan. Regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein berömde den förra vänstermajoriteten för att den fick ned de stora årliga kostnadsökningar som så länge plågat regionens ekonomi, men kritiserade hårt den förra regionmajoriteten för att låta kostnaderna explodera under sista året före valet.

Rollerna är ombytta mellan socialdemokraterna och moderaterna. Uno Aldegren (s) som förr prioriterade en sanering av regionekonomin högst av allt, leder nu en oppositionspolitik som kräver över 700 miljoner kronor mer till vårdsektorn än den styrande femklövern.

Moderaterna och de övriga borgerliga partierna som satte kvalitet och tillgänglighet till vård högt förra mandatperioden förespråkar nu en stram vårdbudget.

Endast miljöpartiet, som suttit med i bägge styrena, har varit konsekventa när det gäller att hålla linjen att regionekonomin bör vara balanserad.

Bortsett från det märkliga och knappast respektingivande spektaklet kring ekonomin, där varje regimskifte tycks innebära att majoritet och opposition byter roller, kom det också fram ljuspunkter under debatten. Som exempelvis den breda enigheten mellan socialdemokraterna och de borgerliga partierna om att E22 bör byggas ut och att forskningsanläggningen ESS bör lokaliseras till Lund – två projekt som om de genomförs kan få mycket positiva återverkningar på Skånes framtida tillväxtmöjligheter och regionala balans.

Samtliga partier i den styrande femklövern och socialdemokraterna är också överens om att ansöka hos regeringen att regionförsöket permanentas och att begära utökat mandat.

Trots de ibland barnsligt polemiska motsättningarna om ekonomin, finns det alltså en grundläggande enighet i viktiga frågor mellan de tongivande partierna i regionen.

Som ett nytt inslag i regionens budgetdebatt ägde också en slags "kulturkamp" rum, mellan sverigedemokraterna å ena sidan och övriga partier å andra sidan.

När sverigedemokraterna ombads precisera sina föreslagna kulturbesparingar framkom det att "kulturradikala och mångkulturella projekt" skulle prioriteras bort. Istället vill sverigedemokraterna "… stärka den svenska och skånska kulturen, prioritera kulturarvet ..."

Sverigedemokraternas blurriga kulturella budskap gör det ändå tydligt vad partiet egentligen står för. Man får lätt obehagliga accosiationer till andra staters enhetliga och nationalistiska framgångskonst. Låt vara att sverigedemokraterna inte tycks veta om de vill vara skånedemokrater eller sverigedemokrater.

Samtidigt ställs därmed också en fråga på sin spets: på vilket sätt ska politiken tillåtas att styra kulturens innehåll genom att fördela skattepengar? Politikens direkta inflytande över kulturen bör vara minimalt. Men var och en måste nog erkänna att det finns gränser för vad man vill se sina skattepengar användas till.

Majoriteten bakom femklöverns budgetförslag kommer nu driva igenom den strama budgetpolitik som ska säkra att det finns resurser till god och tillgänglig vård och annan samhällsservice även när högkonjunkturen är över och skatteintäkterna minskar. Men fortfarande är verkligheten sådan att det är politikerna som styr vårdens utbud – inte det vårdbehov som skåningarna anser sig ha. Den som kommer på ett styrsystem som garanterar god sjukvård åt alla med effektivt utnyttjande av offenliga resurser är värd ett vårdpolitikens Nobelpris.

Tills dess får vi håll till godo med regionpolitiker som försöker balansera mellan den känsliga ekonomin och skåningarnas ökade vårdkrav.