Arbetets lön

I ett av nyhetsprogrammen på radion hörde jag finansministern åter igen förklara varför det är riktigt att de med lön ska ha lägre skatt än andra och att detta berodde på, att det var de som skapade förutsättningen för välfärden. Skatteminskningen kallas av finansministern för jobbavdrag. Ja hela regeringen har gått på kurs och fått lära sig att enfaldigt tala om jobbavdrag.

Lägre skatt för att man har ett arbete. Det hela kan ju låta bestickande men är i grunden fel. Problemet är att arbete och lön binds samman. Om arbete är något som skapar nyttigheter i samhället, så betyder inte detta att det med automatik ger lön. Det är också så att lön också ges åt sådan aktivitet som inte kan beskrivas av nyttighet. Något som är till gagn i samhället.

Samma kväll där jag tidigare på dagen hört det intill infantila upprepandet av varför jobbavdrag visades ett program om en kvinna som tagit tjänstledigt från sitt jobb för att vårda sin pappa. Fadern som fått en stroke var svårt handikappad och hade ett mycket stort vårdbehov dygnets flesta timmar. Alternativet för honom var ett så kallat särskilt boende. Detta var för honom ingen bra lösning, i stället lät hans dotter honom flytta hem till henne. Hon vårdade sin pappa dygnets alla timmar och veckans alla dagar. För detta fick hon ingen lön. Det arbete hon utförde betraktas av nuvarande regering inte som något arbete och tillför inte samhället någon nyttighet och tillväxt. Om däremot fadern hade vårdats av andra anställda så hade det varit ett arbete och med detta följt ett jobbavdrag på skatten.

Dottern som vårdar sin pappa får ingen lön för sitt arbete och inget erkännande för sin insats. Samtidigt besparar dottern samhället stora kostnader. Vidare producerar hon en nyttighet med hög kvalitet. I samma program visades också ett inslag där en mamma tog hand om en utvecklingsstörd dotter. Med delvis samma problematik att det inte räknades som ett arbete. Att gamla människor vårdar sina sjuka anhöriga är inte ovanligt. När den ena parten drabbats av en sjukdom ställer den andra parten upp för att de ska kunna fortsätta leva tillsammans. Utan denna frivilliga arbetsinsats skulle antagligen svensk åldringsvård falla samman. Det finns också många insatser bland barn och ungdomar som görs oavlönat bland annat som ledare i föreningar. Det är inte så att samhället fungerar på grund av avlönat arbete, det fungerar genom vårt gemensamma arbete, vilket måste innebära att också det oavlönade arbetet erkänns.

Att byta ut det oavlönade arbetet mot det lönade skulle få mycket allvarliga konsekvenser, bland annat skulle en stor del av föreningslivet raseras där det inte finns ekonomi att betala ut löner, men framför allt skulle många som är behov av hjälp och vård få en så mycket sämre situation. Så kanske är det så att många av dem som av nyliberala ekonomer utpekas som profitörer i verkligheten utför ett viktigt men oavlönat arbete. Där samhället skulle lida stort men, om det upphörde. Så ge arbetets söner och döttrar deras erkännande även om de inte får någon lön.

Torbjörn Thorsson är fd kommunalråd (s) i Skurup