Andreas Bergh: Svenska jobb lockar mer än bidrag
För två år sedan pågick debatten om fri rörlighet för EU:s nya medlemsländer som bäst i Sverige. Regeringen var rädd att exempelvis estländare och polacker skulle välla in i Sverige för att söka bidrag från vår generösa välfärdsstat, och ville därför begränsa den fria rörligheten. Moderaterna och folkpartiet ville också ha någon form av övergångsregler, medan alla övriga partier stod upp för EU:s grundtanke om fri rörlighet för arbetskraft.
Tack vare ett antal modiga människor som avvek från sitt partis linje, vann den fria rörligheten i riksdagen. 1 maj 2004 utvidgades
EU med 10 nya medlemsländer, däribland Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Tillsammans med Irland och Storbritannien var Sverige det
enda EU-landet som inte införde övergångsregler för unionens nya medlemmar. Vad har hänt sedan dess?
Än så länge har oron för vad Göran Persson kallade social turism inte visat sig vara berättigad. Visst betalas det ut exempelvis barnbidrag
till människor i andra länder. Men nästan allt går till människor som flyttat till något av våra nordiska grannländer.
Bidragsutbetalningarna till de nya medlemsländerna är endastmarginella, och i en uppföljningsrapport från försäkringskassan,
konstateras att farhågorna om massutbetalningar inte har besannats.
Under perioden maj 2004 till augusti 2005 sökte sig 128 000 personer till Irland för att arbeta. För Sverige, som ju är mycket större till
både yta och befolkning, är siffran bara 16 000. Intresset för Sverige har således inte varit överväldigande. På det hela taget är
det nog läge att modifiera bilden av Sverige som ett välfärdsparadis dit mängder av fattiga européer längtar: De strida strömmarna av
bidragstörstande utlänningar uteblev.
Tyvärr skapas problem även när utlänningar kommer till Sverige för att arbeta. I Skåne ville exempelvis facket inte acceptera att polska
elmontörer ryckte in ens efter att vinterstormen skapat kaos i eldistributionen. I det numera välkända Vaxholm gick ett lettiskt
byggföretag i konkurs efter en facklig blockad mot ett skolbygge.
Således: Innan den fria rörligheten trädde i kraft var många oroliga att den svenska välfärdsstaten skulle kollapsa när människor kommer
hit för att söka bidrag. Av denna oro blev intet. Istället fick vi en rad arbetsmarknadskonflikter eftersom facket ogillar att människor
från andra länder söker sig hit för att jobba hårt, länge och billigt. Detta säger en hel del om hur typiskt svensk debatten om
social turism var, och hur oförberedda svenska fackföreningar var i frågan om arbetskraftens rörlighet. Konflikterna kring skolbygget i Vaxholm har nu lett till en rejäl debatt om fackets roll och den svenska arbetsmarknaden. Förhoppningsvis kommer nu allt fler att se hur bra det är att människor kommer hit för att jobba.
