Allt närmare en folkomröstning
Den brittiska oppositionen får som de vill - och kan samtidigt häckla Blair för att han vikit från sin egen stenhårda princip om att grundlagen inte är en fråga för folkomröstning. Det kommer att bli en tuff match för Tony Blair att övertyga sitt folk. Inte minst tabloidpressen är stenhård i sin kritik av Tony Blair; han sägs vilja sälja ut Storbritannien och mer eller mindre göra det jobb som Napoleon och Hitler misslyckades med. Ett tufft debattklimat med lögner och halvlögner är något som Tony Blair är van vid, men med hans betydligt försvagade ställning vad gäller just trovärdighet blir det svårt att avgå med segern när britterna får, som Blair skriver i onsdagens Expressen "bestämma om vårt land Storbritannien vill befinna sig i hjärtat av europeiskt beslutsfattande eller inte." Tony Blairs steg sätter också en press på den svenska regeringen och andra EU-stater att, precis som redan Danmark, Irland, Nederländerna, Tjeckien, Portugal och Spanien har gjort, utlova folkomröstning. Göran Persson har hittills sagt nej tydligt och klart - men Göran Persson har själv lärt svenska folket att hans nej lika gärna kan betyda ja. Det finns en hållning som kan tyckas självklar: Sverige folkomröstade en gång om medlemskap i EU, Sverige gick med till följd av den folkomröstningen. Sedan är principen att vi har ett representativt system, att vi väljer politiker som just ska ha vårt förtroende att lotsa Sverige rätt i de stora frågorna. Misslyckas de så röstar vi bort dem i nästa val. Men den linjen övergavs i EU-sammanhang i samband med EMU-omröstningen och nejet där visar att stora delar av svenska folket är skeptiska eller mycket skeptiska till EU och dess utveckling. Svenskarna har inte låtit sig övertygas om det europeiska projektets framtid, och en statsminister som först välkomnar utvidgningen och sedan presenterar den som ett hot har knappast bidragit till att vända den opinionen. En folkomröstning om en ny EU-grundlag - som fastställer grunderna för det europeiska samarbetet och gör en sak av gamla fördrag - skulle inte varit nödvändigt om vi haft ett säkert europeiskt ledarskap. Nu är läget annorlunda. Arbetet med att hitta en kompromisslösning för en EU-grundlag, som alla regeringar kan godkänna, har visat sig svårt. Ju fler medlemsländer som dessutom ska genomgå en folkomröstning för att slutligen godkänna grundlagen, desto större blir sannolikheten att något säger nej. Men kraven på en folkomröstning blir allt svårare att säga emot utan att det kan misstänkas att det underliggande skälet att neka det är rädslan för att resultatet blir en övervikt för nejrösterna - och det är knappast ett godtagbart demokratiskt skäl.
