Allt är inte som det brukar vara

Jag deltog i Folk och Försvars konferens i Sälen. Alla var där. Ja, det vill säga alla som har ens en avlägsen knytning till försvarspolitiken. Det vilar något surrealistiskt över tillställningen. Vädret var uselt så alla levde sina nätverksspinnande liv i baren, i matsalar och i konferenslokalen. Så många att träffa, så många att påverka, så många kontakter att knyta som man hoppas skall gynna egna intressen, den egna karriären.

Det är en surrande kupa där de yngre deltagarna surrar mest. Vi vars karriärer snart eller redan är glömda, betraktar över ett glas öl det som försiggår med trött och vemodigt överseende.

Men i år skedde något med konferensen. Det förutsägbara, det programmerade samförståndet försvann plötsligt och ersattes av en debatt som var livligare än på länge. Förre försvarsministern Björn von Sydow (S) bröt plötsligt upp från partilinjen. Han framträdde och krävde att väsentliga vapensystem som stridsvagnar och flygplan skulle bevaras. Hur det skulle vara möjligt i en budget där Socialdemokraterna dragit bort fem miljarder mer än regeringen från försvaret, den frågan blev hängande i luften. Kanske företrädde han bara sig själv, men det var ett ställningstagande som kommer att få efterverkningar.

Sedan klev Folkpartiledaren fram. Medan statsministern for till Afghanistan för att därifrån framträda i tv, hade Björklund valt att ta sig till Sälen. Där fyrade han av tre torpeder rakt in i försvarsministerns och försvarsberedningens bräckliga samförståndsfarkost. Första salvan träffade i fören – vi måste ha brigadförband! Den andra tog midskepps och borde ha slagit upp ett stort hål – Gotland måste försvaras! Den sista sänkte skutan – huvudstaden skall luftförsvaras! Tänk om man fick tjuvlyssna på kommande regeringssammanträden. Vi har en intressant tid framför oss när finansministerns anslag nu ställs mot den säkerhetspolitiska verkligheten.

Ungdomsförbundens representanter gjorde utomordentligt väl ifrån sig. SSU:s ordförande Jytte Guteland var påläst. KDU:s ordförande Charlie Weimers var inte bara kunnig utan också en stark personlighet. För ett parti på fyraprocentsgränsen borde han bli en stor tillgång.

Ung Vänsters Ida Gabrielsson talade väl och förvånade med vad jag uppfattade som ett mått av försvarsvilja. Niklas Wykman i MUF hävdade att vi äldre inte förstår det som nu händer bland ungdomar runt om i världen. "Snart skulle inga överhuvudtaget kunna tänka sig att kriga mot sina vänner på Facebook", hävdade han trosvisst. Det lät förvånansvärt likt de uttalanden som socialister gjorde före 1914, strax innan det förödande krig som då bröt ut. "Arbetare skulle aldrig kunna förmås att gå i krig mot varandra", sades det då. Men om detta kan man nog inte läsa på Facebook.

För övrigt anser även jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.