Åka skidor i Thailand

Ska vi ha fast eller flytande växelkurs? Ska vi behålla kronan eller övergå till euron? De här frågorna har blivit extra intressanta under den internationella finanskrisen. Kronan har fallit djupt mot euron, dollarn och pundet.

Finansministern har sagt att svensk industri har en fördel av att kronan faller. Samma säger Nils Lundgren, som grundat Junilistan och bestämt argumenterat mot att vi ska byta kronan mot euron. Folkpartisterna Carl B Hamilton och Olle Schmidt har kritiserat Anders Borg (M) och sagt att Sverige länge devalverat kronan; de anser att vi i stället ska övergå till euron. Det här replikskiftet rymmer ett par lärorika missförstånd.

Borg, liksom Lundgren, har delvis rätt i att den fallande kronan gynnar svensk industri, det vill säga exportföretagen. Kronan minskar i värde mot dollar och euro. När exportföretagen växlar in sina valutor får de extra mycket kronor. Det gynnar särskilt råvaruföretag som har lågt importinnehåll.

Exporten motsvarar 50 procent av BNP, importen 42 procent. När kronan faller blir exporten billigare (för dem som köper svenskt), och importen dyrare (för oss som köper utländskt).

1971-1982 devalverade politikerna kronans värde med totalt 40 procent. Det gjorde de därför att löner, priser och skatter stigit mer i Sverige än i omvärlden. Det rätta vore i stället att radikalt sänka löneskatterna, för att få ned kostnaderna. Det vågade inte politikerna; LO bestämde.

Så: 1971-1981 steg arbetskraftskostnaderna för den genomsnittlige industriarbetaren med 268 procent. Hans reala nettoinkomst steg med 6 procent.

Vi hade fast växelkurs till den 19 november 1992. Då hade valutareserven försvunnit, Riksbanken släppte växelkursen, kronan föll 25 procent.

Att vi devalverar innebär att vi, med fast växelkurs, skriver ned kronans värde. Men om vi har flytande växelkurs, och kronan faller, innebär det att omvärlden sänker värdet på kronan. Det kallas att kronan deprecieras.

Fast växelkurs innebär att skillnader i kostnader mellan Sverige och omvärlden måste tas upp i produktion och sysselsättning. Flytande växelkurs innebär att skillnaderna tas upp i priset på kronan. Det blir enklare, vi slipper arbetslöshet.

Jag förklarade i en artikel skillnaden så här: fast växelkurs innebär att svansen ska vifta på hunden; flytande växelkurs innebär att hunden ska vifta på svansen. Hundägare som missförstod resonemanget skrev arga brev.

Flytande växelkurs är det ekonomiskt korrekta; det innebär att marknaden sätter priset på valutan. Men i längden tjänar vi inte på en fallande valuta, utan förlorar. Svagare krona innebär att vi får betala alltmer för import, och resor utomlands. Efter kriget kostade en schweizerfranc 90 öre. Nu kostar den 7,14 kr. Vi som vill åka slalom har inte råd att fara till Schweiz. Vi får åka i Thailand, där backarna är erkänt dåligt pistade.

Nils-Eric Sandberg är f d ledarskribent i DN och publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.