Abort en mänsklig rättighet
När Savita var gravid i sjuttonde veckan upptäcktes det att fostret i hennes mage inte skulle ha en chans att överleva. Hon bad läkarna om att få göra en abort. Men Savita förvägrades möjligheten på grund av Irlands stränga abortlagar.
Eftersom att fostrets hjärta fortfarande slog, om än svagt, sågs det som oförenligt med lagstiftningen. Trots att Savitas hälsa vacklade. En vecka efter att hon hade lagts in på sjukhuset dog hon av blodförgiftning.
Hennes läkare sa i efterhand att hon förmodligen hade överlevt ifall hon hade fått göra en abort under sina första dagar på sjukhuset.
Enligt en vägledande dom från den irländska högsta domstolen är abort endast tillåtet ifall moderns liv är i omedelbar fara. Dock var detta inte fastslaget i irländsk lag, vilket gjorde att en juridisk gråzon uppstod.
Savitas Halappanavars öde orsakade debatt världen över. Trots frågans kontroversiella natur kunde de irländska politikerna inte ignorera debatten. I går, mindre än ett år efter hennes död, godkände landets parlament en uppmjukning av lagstiftningen. Numera är det inskrivet i irländsk lag att kvinnor får göra abort ifall deras liv hotas. Detsamma gäller även ifall kvinnan riskerar att begå självmord på grund av graviditeten.
Även om den nya lagstiftningen innebär ett steg i rätt riktning är det långt ifrån tillräckligt. Kvinnans kropp är fortfarande inte hennes egen. Den är allmän egendom. Den tillhör de irländska väljarna. Den tillhör de lagstiftare som sitter i det irländska parlamentet. Och de läkare som ska bedöma om kvinnans liv verkligheten hotas.
En läkare behövs ifall det bedöms vara akut risk för kvinnans liv, annars krävs två. Om kvinnan tycks löpa risk för att begå självmord ska tre, oberoende av varandra, läkare bedöma sannolikheten att hon tar sitt liv innan hon tillåts att göra en abort.
Rätten till säkra och lagliga aborter är inte en självklarhet, varken i Europa eller i resten av världen. Enligt världshälsoorganisationen WHO dör 10–20 miljoner kvinnor varje år till följd av osäkra illegala aborter. Varje dag tvingas kvinnor och flickor världen över att sätta sina liv på spel för att politiker har tagit makten att bestämma över något som bör vara ett personligt beslut.
Striden för fri abort har förts även i Sverige. Innan kvinnor fick laglig rätt till abort 1975 var det endast tillåtet om det förelåg synnerliga skäl. Exempelvis om graviditeten hade tillkommit genom våldtäkt, eller ifall det fanns fara för kvinnans liv om hon genomgick graviditeten. Det avgörande beslutet fattades av tjänstemän på medicinalstyrelsen.
De som inte ville fläka ut sitt liv för en samling byråkrater, eller inte uppfyllde de lagstadgade kraven, tog färjan till Polen där abort var tillåtet. Mindre än fyrtio år senare är situationen den omvända. I dag har Polen en av de strängaste abortlagstiftningarna i EU.
Det är lätt att lockas av tanken på att göra abort till en fråga som beslutas på EU-nivå, för att säkerställa att alla EU-medborgare får rätt till fri abort.
Dock finns det en överhängande risk att resultatet inte skulle bli det önskade, åtminstone ur svensk synvinkel. Det finns konservativa krafter i EU som anser att fostrets rättigheter väger tyngre än kvinnans.
Kampen för kvinnans rätt till sin egen kropp måste utkämpas nationellt. Man kan bara hoppas att modiga kvinnor och män runtom i Europa orkar trotsa de som vill behålla status quo. Så att inte fler kvinnor tvingas möta Savitas Halappanavars öde.