2009 - kontrasternas år
Januarilönen blir för många svenskar den högsta nettolönen någonsin. För dem som tidigare i år varslats är det förstås ingen tröst - det spelar liksom ingen roll vad man får i lön om den riskerar att helt upphöra. Men för den absoluta majoriteten, de som har kvar jobbet trots lågkonjunktur och storvarsel i industrin, blir januarilönen en trevlig överraskning.
Jobbskatteavdraget har gett låg- och medelinkomsttagare mest. Det brukar inte heta så i nyhetsrapporteringen. Och visst är det så att i reda kronor och ören ger alla skattesänkningar mest till den som tjänar mest. Men i procent räknat så har skattesänkningarna gynnat dem med lägst inkomster allra mest.
Detta är något som bland annat SNS Konjunkturråd är bekymrat över. För regeringens alla prognoser om att människor jobbar mer när de får mer i plånboken stämmer bara i vissa fall. Kvinnor i låginkomstyrken till exempel - de jobbar nu fler timmar än de gjorde tidigare. De tjänar mest på reformen och därför stämmer förstås teorierna bäst på dem.
Men de som tjänar mest jobbar mindre. De som betalar statlig skatt ser inte frukten av att jobba mer utan tjänar netto i princip lika mycket även om de går ner lite i arbetstid. Det gör att de som är högproduktiva och bäst utbildade jobbar mindre – och det var nog inte riktigt finansminister Anders Borgs poäng när han skapade skatteavdraget.
Vid årsskiftet höjs gränsen för statlig skatt. Förmodligen säger då nyhetsrapporteringen att nu tjänar de rika än mer. Det är sant, men syftet med en sådan reform är att jobb alltid ska löna sig. Även för dem som tjänar mest.
På Dagens Nyhets debattsida i veckan hävdade fyra ekonomiexperter att marginalskatten borde sänkas ännu mer för att få människor med hög kompetens och hög lön att jobba mer. Deras teori hamnar under prövning efter årsskiftet - men förmodligen behöver gränsen för statlig skatt höjas än mer och värnskatten avskaffas för att effekten ska bli tydlig.
Regeringens arbetsmarknadspolitik skiljer sig från tidigare svensk - läs socialdemokratisk - sådan. Regeringen försöker skapa incitament, alltså morötter, för att jobba mer och att det inte ska löna sig att leva på bidrag. Det är en god ansats, även om bidragsnivån nu måste reformeras i och med att Sverige tillsammans med resten av världen går in i en lågkonjunktur som vi ännu inte vet hur djup den blir. Men rimligt att anta är nog att de som i dag är välutbildade faktiskt även framgent behöver morötter för att vilja jobba mer.
År 2009 blir kontrasternas år. De som har jobb får mer pengar över efter skatt än någonsin, samtidigt som rekordmånga förmodas förlora jobbet. Politiken står inför stora utmaningar och risken att den borgerliga regeringen hamnar i socialdemokratiska lösningar är överhängande. Men i bästa fall går arbete före bidrag även fortsättningsvis.