Vart är EU på väg?

Räddningspaket och krispaket på rad. Stabiliseringsmekanismer, räddningsfonder och europakter som ska bidra till Europas länder håller utgifterna i schack. Att döma av de senaste årens rubriker i media har orden EU och kris blivit närmast synonyma. Så går det att tro på EU-projektet idag, när den kanske främsta symbolen för EU-tanken, euron, är i högsta grad skakig?

Ja, det kan vara svårt att tro på en ljus framtid om man enbart ska döma av medias rubriker. Och ja, euro-samarbetet är inne i ett riktigt allvarligt skede.

Men EU-samarbetet är naturligtvis betydligt mer än braskande rubriker om det senaste kristoppmötet och räddningspaketet. Europasamarbetet har existerat under mer än 60 år. Under den tiden har samarbetet i allra högsta grad levererat till Europas medborgare i form av fred och välstånd.

Frihandel över nationsgränserna, hälsa och konsumentskydd, förbättrade villkor för arbetstagare och föräldralediga, enhetliga regler inom en mängd områden, vilket förenklat för företag och medborgare. EU har bidragit till infrastruktur och regional tillväxt över hela Europa. EU har bidragit till framväxten av demokrati och välstånd i de flesta länder i Europa – från Spanien, Grekland och Portugal till länderna i före detta Östeuropa. Sedan åtta år är dessa integrerade i den Europeiska Unionen, och har sett omfattande demokratiska, ekonomiska och samhälleliga förändringar.

Det som EU levererat i form av fred, frihet och välstånd till Europas medborgare under flera decennier är långt viktigare och mer långlivat än de svackor som unionen just nu genomgår. Faktum är ju att EU fortsätter att leverera detta, även mitt under brinnande kriser. Enda anledningen till att vi så sällan tänker på det är att vi tar det för givet, men även att den typen av långsamma processer sällan syns i det dagliga mediebruset. Och EU kommer att fortsätta att leverera även i framtiden.

Det finns mycket som behöver reformeras och som kommer att genomgå förändringar, inte minst euro-samarbetet. Och EU-budgeten är i starkt behov av reformer, så att mindre pengar går till jordbrukspolitiken och mer till tillväxtfrämjande och jobbskapande politik, forskning och innovationer.

Men Europatanken är levande och stabil.

Detta är min sista Europakrönika här på ledarsidan. Efter fem år är det dags att lämna över till nya röster, som kan ge er läsare andra perspektiv på världen omkring oss. Och jag kommer att fokusera helt och hållet på ett annat sorts europeiskt projekt, European Spallation Source, forskningsanläggningen som ska byggas i Lund av minst 17 europeiska länder. Med andra ord kommer jag att fortsätta att verka för Europatanken, men på ett annat sätt.

Jag vill ge er läsare ett stort, varmt tack för den tid som varit, och hoppas att den varit lika värdefull för er som den varit för mig personligen.

Marianne Ekdahl är fri skribent och kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia.