Stencool kille som inte räds nya utmaningar
– Jag tycker om att prova på nya grejer. Nya utmaningar är skitkul. Jag vill lära mig nytt och pressa mig själv, förklarar Sten sin brokiga bana.
Undantaget som bekräftar regeln är en längre anställning på TT-Line som inleddes 1984 och tog slut i år.
– Jag har sökt mig vidare till nya utmaningar, säger Sten och berättar att han har en tillfällig anställning som montör på Isgrens lås.
Till Trelleborg kom Sten 1965.
– Det var pappas jobb som fick oss att flytta runt. Mina första fem år bodde vi i Svaneholm utanför Borås. Pappa jobbade på Gislaveds gummifabrik. Sedan bodde vi fem år i Nyköping, där föddes min lillebror Janne. Efter det skulle vi flytta till en by. Jag väntade mig en indianby, men det var Perstorp. Ja, det var lite zigenarliv.
Men när pappa, som var driftsingenjör, fick jobb på Gummifabriken i Trelleborg slutade familjen Hulander flytta.
– Han var med och byggde upp NIO:E. Trots att jag själv varit på fler arbetsplatser än jag kan minnas så har jag aldrig jobbat på Gummit. Jag har bara haft praktik där.
De som inte känner Sten som en gammal arbetskamrat minns honom kanske som före detta moderat politiker.
– Det var när jag blev småbarnsförälder och såg alla orättvisor som jag bestämde mig för att engagera mig. Då visste jag inte ens i vilket parti jag hörde hemma så jag beställde hem samtliga partiprogram och tragglade mig igenom geggan.
När han var klar återstod två partier – M och KD.
– Eftersom jag inte är någon kyrkomänniska fick det bli Moderaterna. Det som engagerade mig var skolan, förskolan, vården men också boendet. Att den som jobbar ska kunna unna sig ett bra boende. Det måste finnas en rättvisa. Den som sköter sig ska kunna ha ett bra hem med allt vad som hör till.
Året var 1991. Fram till avhoppet inför valet 2006 hann Sten sitta både i kommunfullmäktige, räddningsnämnden och byggnadsnämnden.
– Kommunfullmäktige har jag ingen förståelse för. Det är bara tidsspillan eftersom allt redan beslutats i kommunstyrelsen. Visst är det bra att engagera människor i olika frågor, men det blir bara en massa dravel, en sömnpilla.
Då kände Sten att han gjorde mer nytta på nämndsmötena.
– Även om jag är en siffermänniska kände jag tyvärr att räddningsnämnden mest blev en massa statistik. Det gav inget mänskligt. När jag satt i byggnadsnämnden var jag ute och bildade mig en egen uppfattning av samtliga byggärenden. Verkligheten är oftast helt annan än den ser ut på en ritning.
Sten menar att mycket styrdes av plan- och byggnadslagen och att det för övrigt var sunt bondförnuft som gällde.
– I början var stämningen mellan oss politiker rätt kallsinnig. Men efter hand fick vi en väldigt god stämning och hade jäkligt trevligt ihop. Det fanns aldrig någon politisk osämja. Idag har jag inget politiskt engagemang och jag saknar det inte, även om jag kan sakna den goda stämningen och kamratandan.
En fråga som Sten har en egen och fast övertygelse kring är den gamla arbetsplatsen hamnen. Redan 1991 sammanställde han en overhead-presentation som han redogjorde för vid en konferens.
– Redan då framhöll jag Trelleborgs fördelar. Men jag menar att det enda naturliga är att flytta hamnen till Albäck och anlägga tre, max fyra lägen. Då skulle man öppna upp den nuvarande hamnen för nya möjligheter samtidigt som man slipper få in trafiken i stan. Spårväg finns till Pergo så det är bara att lossa, lasta och gå. Dessutom skulle färjorna kunna gå in sakta i hamnen istället för att ligga utanför och sota ner.
Själv känner Sten att han har ett rikt liv med vänner och familj.
– Att köra mc är min hobby, något jag gör när jag har tid och det är fint väder. För att jag inte kan låta bli. Jag fick min första hoj 1967, men jag hade inte körkort förrän 1971, viskar Sten och berättar att han är aktiv i Svedalaklubben Free 69 MC.
– Men mitt stora intresse är min familj och mitt hem. Jag har byggt och jag har renoverat. Nu är det köket kvar. Jag ska "bara" ut med det gamla och in med det nya.
.
