Moderaterna mot väljarnas glömska
Reinfeldt och Borg har verkligen velat banka in det i huvudet på oss de senaste dagarna.
Med tanke på att valforskaren Henrik Oscarsson har kommit fram till att var fjärde väljare har glömt vilket parti han eller hon röstade på i förra valet, kanske Moderaterna vill försäkra sig om att vi inte glömmer bort detta deras nya budskap? För det har plötsligt blivit av stor vikt för Moderaterna att inte längre utmålas som det stora skattesänkarpartiet. Skattesänkningar som har kommit att associeras med en försämrad välfärd är inget som partiet vill förknippas med under detta supervalår.
I en undersökning av 2010 års val konstaterade valforskarna i Göteborg att Alliansen, och i huvudsak Moderaterna, hade sakfrågeägarskap när det gällde skatter, sysselsättning och ekonomi. Det var dessa tre frågor som fällde avgörandet till Alliansens fördel den gången.
Nu kämpar alltså Moderaterna med en ”makeover” i skattefrågan och Socialdemokraterna har, som det ser ut nu, tagit tillbaka sakfrågeägarskapet i sysselsättningsfrågan. Länge har Moderaterna i alla fall åtnjutit högst förtroende i fråga om ekonomin. För någon vecka sedan kom så en undersökning (ja, de duggar tätt detta valår), som visade att Socialdemokraterna nästan hade segat sig i kapp i väljarförtroende i frågan, och i en annan i helgen var de om.
Man ska visserligen komma ihåg att den rödgröna oppositionen var i ledning i opinionsmätningarna ända fram till i maj 2010. Efter att de tre partierna då presenterade sin gemensamma budget föll de sedan ohjälpligt tillbaka och Alliansen kunde säkra sitt återval. Vad talar då för att det inte skulle gå likadant den här gången? Förutom Moderaternas problem med de nämnda tre viktiga frågorna finns tre skäl.
För det första noterade Sverigedemokraterna ungefär hälften så många sympatisörer i opinionsundersökningarna för fyra år sedan, jämfört med nu. Partiet ligger nu stabilt över nio procent i mätning efter mätning. Här är alltså en väljargrupp vari en stor del för fyra år sedan kan antas ha tillhört de väljare som rörde sig mellan de andra partierna, i huvudsak M och S. När dessa väljare inte ”flyter runt” i opinionen bör denna antas vara mindre lättrörlig.
För det andra finns det den här gången ingen koalition mellan de rödgröna. Alliansen kan inte skrämma bort mittenväljarna med Vänsterpartiet, när det inte är bundet till ett framtida regeringssamarbete med Socialdemokraterna (och Miljöpartiet). För det tredje: nästan oavsett vad Moderaterna gör, så är det oerhört svårt att bli omvald en tredje gång. Reinfeldt och Borg har med rätta insett att de måste göra vad de kan för att öka sina möjligheter.
