Det behövs en nystart
Hon är inte ensam med sin sorg; få moderater jublar idag. Igår, när Valu presenterades var det alldeles tyst på valvakan på Clarion Sign i Stockholm. Mer ett ”jaha” än ett sorgevrål. Mer ett matt konstaterande att det blev som man befarat än en överraskning. Alla visste.
Moderaterna rasade från stabila 30,1 procent till 23,2. Senare under kvällen berättade Fredrik Reinfeldt att han skulle sluta. Det var lika väntat. Klart att han vill sluta där på topp, innan folk skulle börja baktala honom, göra honom till syndabock.
Nu börjar arbetet med att hitta en ny partiledare och en ny identitet. Partiet tappade många av sina väljare till Sverigedemokraterna, och enligt Carl Melin från United Minds var det migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och MP, samt Reinfeldts uttalanden om att svenskarna skulle öppna sina hjärtan som fick främst de borgerliga väljarna på landsbygden att i stället välja SD.
Men hela Alliansen låg risigt till sedan länge. Statsvetaren Jenny Madestam konstaterade på ett seminarium på måndagsmorgonen att det är svårt att vinna val på vad man genomfört. För att vinna behöver man i stället påvisa vad det är man vill göra framåt; det är vad som lockar väljare. 2006-2010 fanns enligt Madestam en tydlig agenda i Alliansen, som tappats bort under senare år.
Det behövs nu en nystart och bara ett rejält kaos kan orsaka självrannsakan och förnyelse.
Det är inte osannolikt att FP och C trots tidigare hårt motstånd ger efter för Löfvens lockrop om samarbete. Man vill ju ”ta ansvar”. Resultatet kan dessvärre bli en tam och tandlös ansvarstagande klump i mitten, som väljarna tycker är än tristare än nuvarande styre.
Moderaterna kan å andra sidan med en ny ledning – Catharina Elmsäter Svärd eller Elisabeth Svantesson lyfts som kandidater – bli ett helt annat slags parti än tidigare. Om de väljare som sprang till SD försvinner finns utrymme för mer liberalism, särskilt som alla andra partier kommer att knuffas i mitten. Moderaterna kan plötsligt stå helt ensamma, medan alla andra samarbetar.
I detta kan sås ett frö till en ny typ av allians, där frihet, sunda statsfinanser och respekt för individen åter står i centrum – men kanske utan den ekonomistiska syn som präglat den nuvarande Alliansen. För att det ska bli möjligt behövs en förståelse för det som verkligen engagerar människor i det rika samhälle vi lever i. Feminism, antirasism och gröna frågor kan inte viftas bort som ”vänster” bara för att de tidigare enbart engagerat de rödgröna. Plånboksfrågorna är viktiga, men liberalismen står för mycket mjukare värden än så. Har mer innehåll än så.
Tjejen deppar där i hörnet, och det kanske hon får göra ett tag. Men storlek är inte allt. Kanske är det en gåva att Moderaterna nu kan bli ett spetsigare parti.
