Vilka borde få ekonomipriset?
Ett av fallen är matchning mellan personer för eventuellt äktenskap. De matematiska modellerna kan bli värdefulla hjälpmedel. Men jag har stött på flera par som klarat denna interna matchning utan spelteori. I känsliga lägen kan en supé och något glas gott vin bli ett fungerande substitut för en matematisk modell.
Om Nobelkommittén försökt finna någon som forskar om ekonomi som påverkar vanliga människor, men som ändå kan anses intressant, borde priset ha gått till Paul Romer, professor i ekonomi vid Stanford. Han har forskat om mekanismerna bakom tillväxt. Jag känner honom inte, men har läst något av honom och gått på några av hans föreläsningar.
Romer jämför USA och Europa. Det är intressant. När Europa haft 800 år av något lite teknisk och ekonomisk utveckling var USA vildmark. Så kom emigrationen. Fattiga européer förvandlade vildmarken på hundra år till världens mest avancerade ekonomi. Detta är världens ekonomiska mirakel – som Europa borde lära sig av. Hur gick det till? Romer har en del av svaret: de amerikanska universiteten skapade utbildningar för näringslivet. Den akademiska forskningen kommersialiserades i växande företag, som genererade tillväxt.
Romer betonar kunskapens roll för tillväxt, analyserar och problematiserar de kunskapsgrundade tillväxtmodellerna, i kontrast mot de gamla teorierna om naturtillgångarna som tillväxtkälla – om de stämde skulle Kongo vara världens rikaste land, och Schweiz det fattigaste.
Ekonomiprisen har missgynnat kvinnorna. Så sant. 1976 gick ekonomipriset till Milton Friedman, främst för arbetet ”A Monetary History of the US”. Det är en viktig analys, av relevans för dagens debatt och politik. Den visar att i början av 1930-talet gick 5 500 banker omkull. Företagen kollapsade, arbetslösheten gick till 25 procent, penningmängden minskade med en tredjedel. Detta blev inledningen till depressionen. Och det har gett viktig information till dagens centralbanker. Nu förstår de att deras viktigaste uppgift är att få banksystemet – ekonomins blodomlopp – att fungera.
Den som gjorde analysen och skrev historien med Milton Friedman var Anna Schwartz. Hon gjorde sju vetenskapliga arbeten tillsammans med Friedman. I det ekonomiska uppslagsverket Palgrave upptar ett urval av hennes arbeten en hel spalt. Hon gick bort i juni 2012 vid 97 års ålder, produktiv in i det sista. Hon delade arbetet med Milton Friedman och borde därför också fått dela ekonomipriset med honom. Inte för någon könsrättvisa, utan för vetenskaplig anständighet.
Det senare är kanske svårare än det förra.
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.
