Vårt behov av kristendom

Hjalmar Gullberg var skolad i Lund och därmed beläst. Han var också berest och bevandrad i antikens historia och litteratur. Han var en mästare på att med elegans använda komplicerade versmått. Trots detta läses han kanske fortfarande, av människor som är underliga nog att i rockmusikens tid uppskatta det klassiska arvet.

I diktsamlingen ”Kärlek i tjugonde seklet” skriver han om ”Kärlekens stad”. Det är Korint, en stad på Peloponnesos. Där fanns antikens största tempel för Afrodite, kärlekens gudinna i den grekiska mytologin. Gullberg var väl bekant med Afrodite, inte enbart via läsning. Korint är också bekant för de bibelkunniga genom kapitel 13 i Paulus första brev till Korintierna, det som kallats ”Kärlekens lov”. För Paulus handlade detta endast om en andlig kärlek; den erotiska, som Afrodite föredrog, betraktade han som djupt osedlig. Han sågs därför som särskilt helig av de fromma, och även av prästerna.

En gymnasist som lärt sig en del om hinduer men inget om kristendom och bibeln skulle inte förstå något av Gullbergs dikt. De som inget lär sig veta om kristna tankar, och om bibeln, kommer inte att förstå mycket om Sveriges historia, om den klassiska litteraturen. Stiernhielm, Gullberg, Lagerkvist, allt blir för dem obegripligt. Men de som tar en titt i religionshistorien finner att ärkeängeln Gabriel uppenbarade sig inte bara för jungfru Maria utan också för Mohammed.

Kristendomen är en formativ del av vår historia och vår kultur. Gustav Vasa konverterade till lutherdomen 1527, eftersom han då kunde konfiskera kyrkans och klostrens egendomar. Det gjorde Gustav Vasa som nyfrälst lutheran, inte som hindu.

Den som vill förstå vår historia måste veta något om kristendomen. Det gäller också den som därutöver vill veta något om vår litteratur. Den är fylld av referenser till trosföreställningar och bibelcitat. För den som aldrig läst bibeln blir mycket av litteraturen obegriplig.

Undervisning om kristendom behöver inte vara indoktrinering. Tvärtom. En ordentlig dos religionskunskap bör vaccinera mot religiös tro. Den som fått veta att evangelierna skrevs 30-70 år efter Jesu död bör se dem källkritiskt med skepsis. Jag har mött många varmt troende. De läste aldrig bibeln; det var därför de trodde på den.

Omvänt: Ingemar Hedenius, som startade den moderna kristendomskritiken, med den analytiska filosofin som grund, var extremt beläst i bibelkunskap och teologi. Därför blev han ateist.

Men så ledsamt att bibelkunskapen försvinner. I Matt 5:15 säger Jesus till lärjungarna: Ni är jordens salt.

Om alla lärt sig detta kunde man kritiserat motståndare genom att kalla dem ”Jordens socker”.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.