Varför skälla på påven?

Vi kan se detta som konstigt. Men den katolska kyrkan är konstruerad för att bevara en tradition. Den som vill förstå det som ska kritiseras bör försöka förstå grunderna.

Låt oss ta en titt i idéhistorien. Den går att finna i böcker, redskap som är okända i kvällstidningarnas och dataspelens tid.

Celibatet kom, som beslut av Vatikanen, först 1139. Det handlade inte om sexualitet, utan om pengar – även om dessa två teman ofta samvarierar. Den katolska kyrkan var en kostsam apparat, liksom de amerikanska presidentvalen. Ledningen i Vatikanen 1139 räknade ut att om prästerna förbjöds att gifta sig, åtminstone formellt, skulle deras tillgångar via arv gå till kyrkan. Celibatet var alltså främst en finansiell institution.

Ärkebiskopen Absalon införde celibatet i Skåne på 1170-talet då Skåne tillhörde Danmark. Följden blev ett bondeuppror. Kanske missförstod de skånska bönderna innebörden och trodde att de skulle tvingas i celibat. Vreden förstärktes av att celibatet kombinerades med en ny skatt på bönderna. Anders Borg och Stefan Löfven bör läsa på sin historia. I Sverige infördes celibatet av ett kyrkomöte i Skänninge 1248.

Kristendomen präglades länge av sexualskräck. Den kommer inte från moderreligionen, judendomen – tvärtom; Höga Visan i Gamla testamentet är en traderad nedteckning av gamla bröllopssånger, och erotisk poesi av hög klass.

Sexualskräcken kommer inte heller från kristendomen. Utan den härrör från persisk religion. Zarathustra, från ca 600 f Kr, formulerade dualismen – alltså en föreställning om en motsättning mellan ande och materia, mellan själ och kropp. Den föreställningen kom in i grekisk filosofi – vi har en reflex av den i Platons dialog Symposium. I övrigt finns den inte i grekisk filosofi och kultur – tvärtom; den grekiska kulturen välkomnar erotiken. Tänk på hur Odysseus möter Nausikaa!

Huvudidén om denna motsättning mellan själ och kropp kom från en persisk figur som hette Mani (216-277). Hans lära kallades manichéismen, och styrde lång tid den katolska kyrkans syn på sexualitet. Kyrkofadern Augustinus (354-430) var påverkad av Mani och formulerade sexualskräcken i sitt verk De Civitate Dei (Om Gudsstaten) - se bok XIV, kapitel 16. Den fick stort inflytande inom den katolska kyrkan. Martin Luther påverkades mycket av Augustinus, dock inte i denna fråga. Den fördömande synen på sexualiteten präglade främst de frikyrkliga rörelserna inom protestantismen.

Varför ska vi skälla på påven för att han inte är radikal? Han är ju fostrad inom en tradition för att bevara den. Kanske ska vi ha lite intresse av att se delar av historien. De som är intresserade av erotik bör bortse från påven, som inte är en auktoritet i detta sammanhang, och läsa Höga visan. Den finns, för dem som glömt, i Gamla Testamentet.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist ­­ i filosofiska och ekonomiska ämnen.