Skapandets motor
Vad skapar välstånd – det vill säga högre levnadsstandard, bättre bostäder, bättre bilar, mekanisering av det tunga arbetet i industri och jordbruk så att fler kan arbeta med teoretiska ämnen?
Enligt den politiska teori som helt dominerat svensk debatt beror det ökade välståndet på att de socialdemokratiska regeringarna höjt bidragen. Detta är det tema som Tage Erlander alltid turnerade i riksdagsdebatterna; när jag var nyanställd som ledarskribent på DN besökte jag riksdagen och recenserade debatterna, givetvis mot kontant ersättning.
Grundtanken i detta budskap var att välståndet skapades av försäkringskassan. Mängden av bostäder och tjänster steg automatiskt när kassan höjde bidragen. Denna tanke har dominerat den svenska politiska debatten sedan trettiotalet.
Men välståndet består mycket av materiella ting – tvättmaskiner och centralvärme har gett de viktigaste bidragen till kvinnornas frigörelse. Men tvättmaskiner tillverkas inte på försäkringskassan. Inte heller diskmaskiner eller element för uppvärmning. Utan all den maskinutrustning, de bostäder, som ligger bakom välståndet, har tillverkats av industrin. Och industrin består i huvudsak av privata företag.
Sverige låg länge efter andra länder. Företagandet bromsades av skråsystemet, den tidens motsvarighet till våra fackföreningar.
Men 1846 startade den liberalisering som startade den industrialisering som skapade vårt välstånd. Då avskaffades skråsystemet. 1848 fick vi den första aktiebolagslagen. Och 1864 näringsfrihetsförordningen.
Detta redovisas i en ny bok från Centrum för Näringslivshistoria, av bland annat Per T Ohlsson, SDS, och ekonomhistorikern Göran Ahlström, Lunds universitet. För dem som läst ekonomisk historia är allt bekant, men för mycket av den politiska debatten totala nyheter.
Grundvillkoret för teknisk och ekonomisk utveckling var skråsystemets knäck, aktiebolagslagen och näringsfrihetsförordningen. Hur ser det ut nu? Näringsfrihetsförordningen slopades 1968. I dagens rättighetskapitel i regeringsformen finns en paragraf som lyder:
”Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen ...” Om vi bortser från språkfelet är problemet att begreppet ”angelägna allmänna intressen” inte definieras. Utan den definitionen kan vilken riksdagsmajoritet som helst fastställa.
Lagarna 1846–1864 gav frihet. Men den tekniska och ekonomiska utvecklingen därefter bestämdes inte av några politiska beslut. Utan den skapades av enskilda företagares initiativ, av deras lust att skapa, och tjäna pengar. Detta är den fundamentala drivkraften i ett samhälle. När har någon politiker sagt detta?
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.