Rationell Planering AB
”Det finns inga jobbskapande förslag från regeringen i budgeten. Så de arbetslösa måste vänta på en ny regering.” Så klagade den socialdemokratiske gruppledaren Mikael Damberg i en radiointervju förra veckan.
Näringsministern Annie Lööf svarade att ”Vi har många nya förslag till jobb.”
Det låter bekant.
På en partikongress i slutet av 1960-talet presenterade industriminister Krister Wickman idén om statlig industripolitik. De privata företagen kan inte skapa sysselsättning, så det måste staten göra, förklarade han. Stämningen på kongressen påminde om ett exalterat frälsningsmöte i en pingstförsamling. Resultatet blev det statliga holdingföretaget Statsföretag som skulle leda svensk industri och skapa sysselsättning.
Ett av de första företagen hette Swedish Machine Tool Machine Company. Det lades snart ner, efter förlust. Sedan startades ett särskilt planeringsföretag, Rationell Planering AB. Några år efter beslutet om nedläggning skrev Statsföretags årsrapport: ”Avvecklingen av företaget Rationell Planering AB fortgår planenligt.”
Ett ljudgeni, ingenjören Stig Carlsson, konstruerade OA-högtalarna och grundade företaget Sonab. 1969 tog Statsföretag över det. Sonab hade Sveriges bästa högtalare och extremt fin hifi-utrustning, just då marknaden för hifi exploderade. Dessutom hette vd:n Wagner. Trots detta lyckades Statsföretag driva det med så stor förlust att det lades ned 1978.
Statsföretag omvandlades sedan till Procordia. Det var fint med latinska namn, så styrelsen i Statsföretag inköpte ett latinskt lexikon. Procordia drev både Svenska Tobaks AB, som sålde cigarretter, och ett medicinföretag som sålde rökavvänjningsmedel. Riksdagen betraktade båda dessa verksamheter som lönsamma projekt för välfärdsstaten.
Parallellt med detta företagande höjde regeringarna, alla sorter, skatten på företagare och aktieutdelningar. Syftet var att ingen skulle få tjäna pengar på eget företagande. Revisorerna i Sveriges kommersiellt mest framgångsrika företag, Tetra Pak, räknade ut att om grundaren Ruben Rausing skulle avlida måste arvingarna betala arvsskatt och reavinstskatt på aktierna som totalt uppgick till minst 100 procent av företagets värde. Om Tetra Pak överlevt Meidners förslag om facklig konfiskation skulle det konfiskeras av staten. Så Rausings lämnade landet.
Sedan början av 1950-talet har vi inte haft någon nettoökning av sysselsättning i den privata sektorn. Nu vill politikerna skapa jobb. Men ingen nämner ett ögonblick problemet att kollektivavtalen drivit upp lägstalönerna till en nivå som utestänger många.
When will they ever learn?
