Annons
Nyheter

Om värdet av våld

"De försöker få uppmärksamhet kring sin situation.” ”Upplopp är de tystades språk.” ”Vad finns det för andra protestmöjligheter än att bränna bilar?” ”De återerövrar sig själva som handlande subjekt.”
Nyheter • Publicerad 3 juni 2013

Ungdomar i en rad förorter har bränt ned bilar och skolor, kastat sten på brandsoldater och på poliser som kom för att skydda räddningstjänsten. Polisen har gripit ett antal stenkastare och mordbrännare och funnit att många av dem är kriminella.

Citaten ovan är hämtade ur extremvänsterns entusiastiska försvar för våld som protest och opinionsbildning, i bland annat Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Detta är inget nytt. I Göteborg försökte demonstranter angripa EU-mötet med gatstenar. Staden såg efteråt värre ut än efter en fotbollsmatch. Stenkastarna fick mycket stöd av kulturvänstern; en figur i DN skrev att de representerade ”den sanna demokratin”. Radioteatern sänder nu en serie program som romantiserar stenkastningen och förklarar att allt var polisens fel.

Annons

Vad vänstern inte förstår – bland mycket, mycket annat – är att polisen har till uppgift att skydda laglydiga medborgare, och deras egendom, från våldsverkare. Vilket många poliser gör med fara för sitt eget liv; det bör vi tacka dem för.

Våldet har en stor plats i historien. Många mänskliga kontakter har lett till konflikter. Och våldet har varit den klassiska prototypen för konfliktlösning – slagsmål, i nationell skala krig. Förnuftet introducerades från 400-talet f Kr i Grekland och har sedan spritt sig, mycket långsamt. Ungefär som när The Economist beskrev Englands försök att införa metersystemet med ”Metrication, inch by inch.”

Demokrati är just en metod för konfliktlösning: man ersätter slagsmål med diskussion och votering. Minoriteten respekterar att majoriteten vinner; majoriteten respekterar minoritetens rätt att argumentera. Resultaten är kanske inte alltid uppmuntrande, men metoden är jämförelsevis skonsam. Vänstern är inte bra på att läsa historia. Det är förståeligt; ämnet omfattar ett flertal böcker, fyllda med ord, sammansatta av bokstäver.

Våldets mest kände ideolog var den franske syndikalisten Georges Sorel. Han utgick från marxismens klasskampstanke och inspirerade den italienska fascismen. Hans tankar beskrivs i den polske filosofen Leszek Kolakowskis arbete ”Main Currents of Marxism”. Marxister läser inte den boken, ty då skulle de förlora sin politiska tro.

Den tyske filosofen Fichte förargade studenterna. De kastade sten på hans fönster. Han öppnade fönstret och sa: ”Ein Stein, Ihr Herren, ist ein schlechtes Argument.” (En sten, herrarna, är ett dåligt argument.)

Euripides, en av de tre grekiska tragöderna, skrev i tragedien ”De skyddssökande”:

”Varje människa kan skilja mellan gott och ont.”

Men om han läst en del vänstertidningar skulle han kanske gjort vissa undantag.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist ­­ i filosofiska och ekonomiska ämnen.

Mattias Karlsson
Nils-Eric Sandberg
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons