Kvinnornas dag
Detta är något att fira, även för alla män som tycker om kvinnor. Med detta mått blir det väl några, även omskrivna figurer, som faller ifrån.
Dagen firas kanske särskilt inom den militanta feminismen som vill utrota alla män, för att på detta sätt skapa ett bättre människosläkte.
Feminismen i Sverige har nära koppling till socialismen. Många inom feminismen på sjuttiotalet ansåg att jämställdhet mellan könen är omöjlig i en marknadsekonomi; alltså förutsätter den en socialistisk revolution – först därefter kan män och kvinnor arbeta på helt lika villkor.
Detta enligt teorin. Liksom många andra teorier fungerar den bra, så länge den inte jämförs med verkligheten. Hedrick Smith var Moskvakorrespondent för New York Times i början av sjuttiotalet. Han och hans hustru lyckades resa runt något i Sovjetunionen. Han beskrev i boken ”The Russians” 1976 hur vanliga människor levde i detta socialistiska paradis. De levde i ett helvete – särskilt kvinnorna; de fick köa i flera timmar varje dag för de kålrötter den socialistiska ekonomin producerade. Männen kopplade under tiden av med vodka.
Under några år drev jag i Dagens Nyheter en kampanj för jämställdhet. Min huvudtanke, den liberala, var att alla ska behandlas och belönas som individer, efter kompetens, inte efter kön.
Detta väckte ilska. Ett par socialdemokratiska statsråd förklarade att jämställdheten var en facklig fråga, och den skulle lösas av LO. Jag replikerade med att dag för dag publicera en lista på ledamöterna i LO-förbundens styrelser, med förnamn: Fredrik, Gösta, Gunnar, Anders, Oskar ... etc. Det var nästan enbart män. I de socialdemokratiskt styrda statliga företagens styrelser fick man leta efter kvinnliga ledamöter med mikroskop.
Den liberala tanken i debatten om jämställdhet är fortfarande, enligt min mening, att alla personer ska behandlas som individer. Men den nya nu dominerande tanken heter genusperspektivet. Den utgår från att samhället styrs av en fundamental så kallad könsmaktsordning, som innebär att alla kvinnor alltid är förtryckta av sina män. Detta gäller i så fall även för Mrs Thatcher.
All forskning på universitetet ska nu styras av ett genusperspektiv. Jag undrar bara hur man ska skilja mellan manlig och kvinnlig matematisk logik. Jag finner ingen vägledning av den matematiska logikens skapare Bertrand Russell, trots att han ibland skrev om ”Love and Marriage” och själv hade omfattande erfarenhet av bådadera.
Det senaste från genusvetarna är att barn inte får kallas hon och han utan hen. Det är utmärkt pronomen för helt könlösa personer. Vanliga barn upptäcker nog med tiden att de är antingen flickor, eller pojkar, och ser detta som en intressant information.
Nils-Eric Sandberg är före, detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska, och ekonomiska ämnen.