Annons
Nyheter

Att styra lönerna – LO vid ratten

Den som är bedrövad och ser pessimistiskt på tillvaron kan i efterhand ofta trösta sig med att han fick rätt.
Nyheter • Publicerad 15 december 2011

Tillväxten faller brant. I hela EU-området väntar kanske recession, det vill säga fall i BNP. Den svenska exporten utgör 50 procent av BNP, och 70 procent av den går till EU-området. Företagen börjar varsla om uppsägning. Enligt Arbetsförmedlingens prognos försvinner 23 000 jobb i industrin nästa år. Facket försöker därför göra det lättare för företagen genom att kräva kraftiga löneökningar.

Om efterfrågan på svenska varor faller måste Wanja Lundby-Wedin visa, i detalj, hur Anders Borg (M) kan kommendera företag i utlandet att köpa svenska exportvaror till de priser som LO med sina lönekrav bestämmer. Det är en viktig uppgift för LO.

Annons

LO-ekonomerna skrev ned sin tillväxtprognos för 2012 till 1,3 procent. Samtidigt förklarade de att ekonomin tål löneökningar om 3,5 procent både 2012 och 2013. LO-ekonomernas uppgift är att formulera modeller som visar att LO alltid har rätt, oavsett hur verkligheten i övrigt ser ut. De har kanske läst om Faust, med behållning.

Nu har Teknikföretagen kommit undan med 3 procent på 14 månader. Men deras avtal gäller bara för cirka 10 procent av arbetsmarknaden.

Vi har flytande växelkurs. I teorin kommer därmed en fördyring av svensk export att sänka kronkursen. Företagen klarar sig. Problemet med teorin är att den sällan stämmer med praktiken. Ett antal företag kan krascha innan kronkursen går ned. Och andra faktorer, till exempel våra hyggliga statsfinanser, kan hålla kronan uppe.

Problemet är inte främst lönenivån i sig. Många företag klarar 3,7 procent. Andra behöver betala mer för att få den arbetskraft de söker. En del knäcks av svag efterfrågan redan vid nollavtal.

Utan problemet är att facken vill driva igenom samma löneökning för alla. Det förutsätter att alla företag har exakt samma produktivitet och prisutveckling på sina produkter nästa år. Ingen vet om detta är möjligt. Alla som ägnat någon del av livet åt att studera ekonomi – och inte sålt sina själar till högstbjudande – vet att det är ytterst osannolikt.

Lönerna bestäms av framtidens produktivitet och exportpriser. De borde därför bestämmas av detta, i efterhand. Lönebildningen borde vara individuell, så att den kan fungera som en allokeringsmekanism, det vill säga ett medel för expanderande företag att dra till sig viktig arbetskraft. Om lönerna vore kopplade till företagens resultat skulle färre vara arbetslösa.

Men facken vill bestämma. Allvarligast är att de sedan 30 år systematiskt pressat upp ingångslönerna. Ovanpå detta har politikerna lagt höga arbetsgivaravgifter. Följden är att mer än en fjärdedel av ungdomarna står utanför arbetskraften. Det är facken som satt upp stängslet. Det blir allt högre.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska, och ekonomiska ämnen.

Mattias Karlsson
Nils-Eric Sandberg
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons