Att slösa med bistånd

Ja, förklarade ett par före detta kolleger. Biståndet är mer en fråga om goda intentioner hos givarna än goda resultat hos mottagarna.

Det politiska målet för biståndet formulerat som en procent av bruttonationalinkomsten, inte som viss tillväxt i mottagarländerna. Och detta bistånd är heligt. Att få en politisk debatt i Sverige om biståndet är nog svårare än att få kardinalerna i Vatikanen att offentligt diskutera Marias jungfrulighet.

Tanzania blev efter självständigheten Sveriges favorit­biståndsland, eftersom den nya presidenten lovade göra landet socialistiskt. Det lyckades han med. Så ekonomin havererade. Tanzania förvandlades från livsmedelsexport till biståndsberoende.

Den amerikanske ekonomen William Easterly har i sin bok ”The White Man’s Burden” räknat ut att USA och Västeuropa har skänkt 23 000 miljarder dollar, främst till Afrika (än mer i dagens penningvärde). Under detta biståndsregn har levnadsstandarden fallit i många afrikanska länder. Omvänt har de biståndsfinansierade krigen ökat.

En statsvetare, Fredrik Segerfeldt, gör i senaste numret av Nationalekonomiska föreningens tidskrift ”Ekonomisk debatt” en grundlig genomgång av modern litteratur om biståndet. Han finner att de flesta analyser tyder på att biståndet gör liten nytta, ibland mer skada. Fattigdom kan elimineras endast genom tillväxt. Men bistånd ger sällan tillväxt.

Den amerikanske ekonomhistorikern Douglass North har visat att tillväxten förutsätter stabila institutioner, som skydd för äganderätten, likhet inför lagen, en fungerande statsmakt. Inflödet av biståndspengar skapar inte bara biståndsberoende utan också korruption som hindrar framväxten av sådana institutioner, och försvagar dem som eventuellt finns.

Observera att denna kritik – som framförts av bland andra Sidas förre chefekonom Bo Karlström – inte gäller bistånd som princip, utan biståndets form och konsekvenser.

Så vad göra?

Den amerikanske ekonomen David Landes har i sitt verk ”The Wealth and Poverty of Nations” visat att en orsak, bland flera, till Afrikas misslyckanden, ligger i att kontinenten plågas av sjukdomar. Den praktiska slutsatsen blir att Väst hos världens bästa läkemedelsföretag bör beställa forskning för vaccin mot malaria, sömnsjuka och bilharzia. Det kan kosta några hundra miljarder dollar.

Och dessutom måste USA och Västeuropa slopa sina tullar och subventioner inom jordbruket.

Sedan måste vi kanske diskutera det som är helt tabubelagt, men som den svenska Afrikaexperten Göran Hydén påpekat: att den afrikanska stamkulturen tycks vara ett hinder för långsiktiga investeringar.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.